femhjartanochjag

Att man har barn ger en stor variation av olika sätt att handska situationer.
Jag har ju då fem hjärtan,
och alla de har olika sätt att Klaga på saker och ting.

Min 4 åring är en MISTLUR när det gäller allt som går emot henne.
Och då menar jag VRÅL.
Hon skriker sönder fönsterutorna
och jag får hjärtat i halsen, rusar dit
och hon skrek bara för att ett av syskonen Tittade fel.

HELA den dagen skrek hon extremt mycket
för i hela hennes värld gick allt emot henne.

Frammåt kvällen skulle det vara duschning, pyjamas och Bollibompa.

Mitt i detta hör jag hur min 4 åring startar ett vrålskrik
jag känner verkligen att NU får hon fan ta och ge sig...

hon kommer ner för trappan halvt och jag möter henne,
är bestämd och överröstar hennes skrik
"NU lägger du av, du har ju bara skrikit idag-
JAG HÖR inte vad du säger om du skriker"

Hon slutar skrika, säger snyftande att hon ramlade ur sängen,
jag då som bara tänker på min ilska ger henne moralkaka
om att Man Inte Ska Hoppa I Sängen...

i detta håller jag hennes armar och lägger en hand
lätt på hennes rygg
och ser på trappsteget där hon står en massa Blod.

ser på min hand att den är blodig....

Jag svepte henne i min famn och flög ner för trappan,
sätter mig med henne i knäet
och talar lugnande till oss båda.

Söker vart det rann blod ifrån,....



Hon hade ett jack rakt in i huvudet
för hon hade fallit ner på elementet från sängen...

4 stygn fick hon sy.

Jag bad henne om ursäkt för mitt beteende.

Och hon svarade;
-Mamma jag hoppade ju i sängen, då kan man ju få hack i huvudet"