femhjartanochjag

Jag se hennes panik,
ser hennes skräck
avspegla sig i den stirriga blicken
och vrålet ur henne är som något slits sönder.

Jag har en stormvind
av mixade känslor
och jag håller ut händerna
men hennes råa skräck är brutal.

Hon tittar på mig som genom en trasig glasskiva,
hon ser inte nuet
hon ser bara det hon varit med om
hon ser bara hans händer.

Jag skriker hennes namn
jag släpper inte hennes blick
för jag måste nå fram
jag måste bryta.

Det är som muren rasar
hon ser att det är jag
och hennes ord skär sönder mig inifrån:

"Mamma det gööör sååå ooont,
åh mamma det gör ju så ont  i hela kroppen
att känna så här,
snääälla mamma ta bort det,
det gör ju så oooont"

Fy helvete,
hur i hela jävlars helvete
ska jag klara ut detta?



//Jojo