Medvind
"ÄR du säker på att du klarar detta?"
"Kan du tänka dig in i ett liv med att Ni mår så här-
och bli starkare och ha hand om barnens måenden?"
"Är du verkligen säker?"
"Det blir tufft alltså, min fråga till dig Är
KLARAR du att hantera detta helt ensam?"
Vaddå klarar?
Vaddå att man kan i förväg veta hur det går?
Vad gör du om fem dagar kl 17.04??
ÄR du säker på det?
Kan du svära på att det ska hända`?
Vaa, vaaaaa, VAAAA?
Vaddå ge en ångest
Vaddå ge en lätt panik.
Hmmmmmm vad ska ja väääälja??
Daammdidammdidooo
Barnen eller inte barnen?
Om jag väljer mina barn ger de mig tre månader
så jag kan bevisa att jag klarar allt ensam.
Och det är redan dömt till misslyckande.
Och då tar de LVU och haffar barnen ialf.
Väljer jag att ge upp
inte strida emot för att de tar barnen:
blir det lättare att i framtiden få tillbaka dom..Säger dom.
Men de kommer splittra syskonen åt.
Livet ger mig Kängor utav helvete...
och jag letar efter lite medvind,,,,
//Jojo
tror i alal fall att dom här tre månaderna dom är villiga att ge dig bara är en annan väg till samma mål. då kan dom i alla fall inte bli anklagade för att ha tagit dom, du fick ju en chans liksom.
finns det ingen plast där det är lugnt och stabilt och dit du kan flytta med barnen. 3 månader är iaf en bättre än inget alls. Har du ingen mor, mormor, släkt, vänner, bekanta...vad som helst...där du kan bo och få hjälp och starta om? Vadsomhelst för at slippa splittra dom eller förlora dom.
media!
att splittra en syskonskara kan vara det allra sämsta alternativet - syskon är (när det kommer till kritan) omistliga för varann, och när fara hotar kullen försvarar de varann till sista blodsdroppen...
Att bli fråntagen sin flock är en bestraffning! De kommer att lägga skulden på sej själva (har soc-folk ingen koll på forskningen om Finlandsbarnen som kom till Sverige under kriget??)
De behöver DEJ och en trygg omgivning för att läkas!
Berätta för de största vad som gäller dessa 3 månader, utmana deras känsla och ansvar för flocken (syskonen)!
Och du måste få stöd!
Finns det folk utanför soc. som kan hitta lösningar?
Någon församling, diakonissa, kvinnogrupp?
Ge inte upp!!!!
Jag tänker Uppdrag Granskning eller liknande.
Skriv till redaktionen och se om de nappar. Det kan bli ett jädra pådrag.
Jag förstår (eller jag tror att jag gör det) din känsla av hopplöshet och undran om det är värt det, och då särskilt om media varit inblandade tidigare.
Men go!
Du har mitt nummer och är ALLTID välkommen att ringa och ventilera, det vet du!
