Folk är folk som är folk




Förlåt...om någon tar ialla vid sig....
men jag kunde inte låta,

HAHA vilken härlig pli frugan ha

=)

//Jojo

FAN ÄR DET VERKLIGEN MÖJLIGT!!!!

ÄR DET MÖJLIGT...

Av allt man kan råka ut för,
av allt som kan hända.

Alla vet ju att man ska släcka stearinljus,
släcka lampor för stt spara el,
att man ska kolla spisen så inga plattor är på i glömska,
att man ska undvika att lägga något ovanpå tv- brandrisk.
Man ska undvika att bada med en ikopplad hårtork...

NI VET...
allt det som man fått inpräntat hemifrån.

JAG HAR JU mycket smutstvätt
vi är ju trots allt 6 personer hemma.

Och idag  tvättade jag bla mina favoritjeans,
Det är ju bra att ha framförhållning
annars står man ju där utan rena kläder.

När tvättmaskinen stannat,
allt är tvättat,
och jag öppnar luckan
kommer det ut rök.

WTF?

Först trodde jag det var för att kläderna var varma,
men de var fuktiga och svala som det ska vara.

Detta fick jag se:






Min tvättmaskin är ett monster,
den äter inte bara upp strumpor-
den förstör med bakomliggande ondska
det plagg jag har som favorit.

Skulle kunna vara ett BETT från en krokodil...
eller haj...

Vad fan har jag i min tvättmaskin egentligen?

//Jojo

ANDAS

SommarMOSSA
i huvudet.
Tunga åskmoln
känns som man släpar huvudet
bakom sig.

Klibb varmt,
smälta dummleklubbor
lukten av nybakade munkar
blandas med indian popcorn.

Barnens fladder går i slowmotion
och ändå..
ändå
sitter jag och klagar på vädret.



klampar med oss
ut i naturen
och letar efter skuggor
att andas i.


//Jojo

Olyckan.



Att skydda sin familj.
Att skydda sina barn.

Igår var vi och handlade godis,
och när jag var i affären
ångrade jag mig som vanligt.
För mycket folk
för mycket att hålla reda på-

Det hade börjat regna när vi kom ut igen,
funderade på att gå hem
men gick till busshållplatsen istället.

Höll ihop barnen,
tänkte att jag kanske är över nojjig
som med rusande hjärta
föreställer mig hur barnen blir överkörda
då vi var tvugna att gena över parkeringen.

Jag ropar på ungarna
att de ska hålla i vagnen
att vi snart är under tak
och jag hinner bara ta de första kliven
så ser vi en motorcykel
komma körande bakom en bil.

Kör han inte för nära? tänker jag
och plötsligt bromsar bilen,
motorcykeln kör i full fart in i bilen.

Mannen som körde flyger över bakre delen av bilen,
ljudet av mosad plåt
krossat glas
gör alla runtomkring tvärtysta.

Jag rusar in under tak med storgråtande ungar.
En blixt lyser upp hela himlen,
åskan dundrar
och jag försöker trösta barnen.

Vi ser att mannen står upp,
det verkar som allt hade gått bra.

Det konstiga var att jag var asförbannad.
Ville bara rusa ut och dänga mannen i marken.
Han hade faktiskt skrämd mina barn.
Ska han krocka
kan han göra det där inte vi är.

Typ.

De tar motorcykeln in på parkeringen
de står där och försöker starta den.

Ska man inte ringa polisen
vid en trafikolycka?

Jag säger till barnen att vara lugna
att mannen hade klarat sig
och allt var okej.

"Men han kanske är död?" säger min 4 åring.
"Nej han har klarat sig"
"Men han kanske är skadad?" säger min 7 åring
"Nej du ser ju att han står upp och allt är ju bra"
"Men mamma,..han kanske är en zoombie? säger 5 åringen.

Jag ropar till mannen
att mina töser sett olyckan
och att han kan väl bara komma och säga
att allt är bra.

Vilket han gör.
Han såg skamsen ut.
Eller så var han full.

"Han hade ful näsa" sa min 4 åring när han gått.

Strax efter det kom våran buss.

//Jojo


En meter upp.

Tänk att SE ur samma synvinkel som en 2 åring...



Vilken värld man måste uppleva...



Och vilken chans att råka fota annat,
som råkar stå intill..



eller att bara få ta dra ner något över ögonen





vara trygg bakom sina solglasögon
i sin vagn
i sin värld 1 meter upp i världen.

//Jojo

Du vet vem du är...

Jag VET hur ont det gör
att vara ifrån...



Jag vet hur värken i hjärtat
aldrig försvinner...



Att inte veta,
att inte få vara delaktig...




För det ber jag dig om ursäkt för...
det var inte min avsikt.

Jag ville tro att en vänskap skulle vara självfallet
då vi blev av med aset
och kunde vara dom vi är
som faktiskt är väldigt lika.

Vi båda har ett bagage,
vi båda är mammor.

Och vi älskar våra barn.

Jag tänker aldrig utesluta dig
för mina barn.
Det får du själv göra
om du känner för det.

Om du har förståelsen för vad barnen upplever
vad de går igenom
hur mycket vi som familj
nu kämpar utav helvete för att få.

Jag menade vad jag sa,
att jag älskar dig
för du är en länk
som jag inte vill vara utan.

Nu är bollen din...


//Jojo


TittUt

Vi hade slöTid över.
Frågan var vad vi skulle hitta på.

"En blomjakt mamma" säger 4 åringen.
"Hur jagar man blommor då?" (jag)
"MEN du veeet...man tar handen så,
lixom man knölar ihop handen
och då blir blomman rädd
och då kan dom jaga varann mamma?"

Jomenvisst.
Kameran i handen begav vi oss ut.
Smög omkring och letade efter Rädda blommor.

Resultatet:









Min fråga efteråt frågade jag min 4åring om hon hade sett några rädda blommor.

"Nä ingen var rädda, de var ju bara taggiga"



Nästa gång kan vi gräva upp lite träd.
Tänkte de skulle passa på balkongen.

//Jojo

Vatten

LISTA

Extra Kläder, leksaker
handdukar, sololja
blöjor, stövlar
regnkläder,
vagnen
nappar, välling
mutning i form av godis
solhattarna
kylbalsam
flaska med vatten
plastglas
mat/kylväska
våtservetter
extra soppåsar
pinset, plåster, salva

Stress i hela familjen
en slår en,
andra skriker på den andra,
det kivas, knuffas, armbågas
.

Ord vräks ut
tillrättavisningar
konsekvenser

När en lugnat ner sig
är två andra i full gång.


Bagage ut i bilen.

Inpackning av väskor
och barn.


VI ska till stranden..
BanneMej VI ska till stranden.


En liten del av resultatet ser ni här.










Och Ja stranden blir alltid lyckat.

Men inte när vi ska dit
..eller inte heller lyckat när vi ska åka hem igen.

Bratz?

Näää barn som är smarta
och vill ha den del av livet
de är berättigad till.

//Jojo

Hej Hopp


Undrar vad hon tänker på?


AAAha...träning för Miss Babe-Sweden.
Hon vinkar ju som en drottning redan.

GO girl!

Eller så blir hon Miss Anti.
Som jag!!! =)

Gammal kärlek rostar alltid.

Var ute och åkte tåg med två av mina barn.

Kan bara konstantera
att dom inte är små längre







Nästan som ja kommer vilja skydda dom med avsågat hagelgevär...

..nä så får man inte uttrycka sig banne mig.
FY SKAM på mig.

TÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNK POSITIVT!

//Jojo

Fotogeni

BigBrother Junior.



Ett ställe där barnen kan vara och leka tryggt va?
Väldans perfekt ide.

Och så kastar vi in lite "vatten"
så det blir fart på stället.




Och det bästa är ju att jag inte behöver ansvara för dom
då jag inte är en av MålsMännen.















hmmm....
tror nog barnet ovan säger vad Hon anser om det dagiset...


Äsh det är ju Försöken man räknar.

NU utmanar jag DIG
att sätta in det hemskaste fotot på dig.
Så mina ungar ter sig lite normalare.



Medvind

"Klarar du verkligen det här?"
"ÄR du säker på att du klarar detta?"
"Kan du tänka dig in i ett liv med att Ni mår så här-
och bli starkare och ha hand om barnens måenden?"
"Är du verkligen säker?"
"Det blir tufft alltså, min fråga till dig Är
KLARAR du att hantera detta helt ensam?"

Vaddå klarar?
Vaddå att man kan i förväg veta hur det går?

Vad gör du om fem dagar kl 17.04??
ÄR du säker på det?
Kan du svära på att det ska hända`?
Vaa, vaaaaa, VAAAA?

Vaddå ge en ångest
Vaddå ge en lätt panik.

Hmmmmmm vad ska ja väääälja??
Daammdidammdidooo

Barnen eller inte barnen?

Om jag väljer mina barn ger de mig tre månader
så jag kan bevisa att jag klarar allt ensam.
Och det är redan dömt till misslyckande.
Och då tar de LVU och haffar barnen ialf.

Väljer jag att ge upp
inte strida emot för att de tar barnen:
blir det lättare att i framtiden få tillbaka dom..Säger dom.
Men de kommer splittra syskonen åt.






Livet ger mig Kängor utav helvete...
och jag letar efter lite medvind,,,,


//Jojo




VÄDER och VIND

Fotbolls träning.

Försöker agera lugnt
fast mitt inre vrålar för full hals.

Koncentrera mig,
distrahera mig,
hjärtat slår tungt.

Ser himlen,
dess färg,
molnens underbara former.




Ser det formas.



Är det bara jag som ser?



Zatan i gatan.
Väderguden anländer på jorden.



...shit....




Och fan imej att jag fick något annat att tänka på..

....SPRING förhelvete......


//Jojo

Botten Nådd



DET BÄSTA vore att barnen splittras. (ja eller hur)
Det bästa för barnen är att ännu gång vara utan sin mamma. (jooo va?)

Det allra bästa
är att det som Svinet  så enträget Hotade med
så blir det som han påstod till barnen....(MotherFucking)

Min uppgift är nu att få två ultimatum av sikta mig in på-

1. Barnen omhändetas, slussas ut till familjer (fam.hemsplac)
och jag går med på det.

2. Eller att jag går emot deras beslut
och de sätter in LVU, och hämtningen av barnen
blir utav poliser.

Och jag har bedyrat att Poliser bara är elaka mot bovar
så hur förklarar jag detta för mina barn??

Och H-U-R berättar jag detta
att vi 6 inte ska bo ihop,

Och framförallt...
kan ni sätta in er i den Känslan
av att SE sitt barn skrika Mamma
och man kan inte göra ett skit...

DETTA handlar om pengar.
Vem ska betala för vården osv.

De slåss för att slippa betala,
men de betalar ju med mina barns liv.


Orkar inte längre gråta...



// J


Stupid Girl.

Alltså här är man då en Duktig och smart människa,
jag tar verkligen tag i problemen
försöker reda ut allt och få det avklarat.

Ja då tar vi en SKanning på virus
på datorn,
aahhaa den gör jobbet va?

Tänkte ordna lite bilder på datorn,
där på en rutan står de procent
som är genomsökt
"2%"....

En timma senare...
"3%"

Två satans frustrerande timmar senare...
"9%"

WTF!
Var jag tvungen att göra detta nu?
När jag garanterat till 99%
sitter vid min dator
och mixar med bilderna.

Nu har det gått 4 timmar
"27%"

Och om jag som nu arbetar med datorn ändå
går allt så sakta
och skanningen pausar
tills jag går ur bloggen igen

((((((((&¤¤¤#¤####=====!

Rulla tummarna i vitpeppar?

nynna på Nationalsången som en smurf?

glo på grannen iförd simglasögon??

kasta ut fryst mat till fåglarna
se om man kan träffa en skrattmås...
"Skratta nu då??"" Haha

BllaaaaaaBlaaaaBladdderiiiiBLÄ.

Nä.

Jag får väl gå lägga mig istället.

HejHopp

//Jojo

BarnBok

Min 4 åring gjorde denna sagobok.









Hmmm....

Är nog bara några få
som kan förstå allt bakom.

//Jojo


Naturligt

NATUREN,

frihet att släppa barnen lösa i.

Fantasin flödar
tusentalsbilder att ta in.

Jag trodde jag var trygg.

Istället var jag bevakad.

15 cm bakom mig
bevakade han mig...





Jag gillar inte naturen längre...

//Jojo


Så det så...

Tänk om jag fick klättra upp
och gömma mig,
där ingenting ont når
och jag får vila i det gröna.





Tänk om jag fick krypa ihop
bland grenar och blommor
smälta samman
och vagga mig till sömns i vinden.




Tänk om jag kunde gråta
som ett barn
och att det var okej
att bryta ihop




Tänk om jag fann trösten
lika lätt....




Tänk om jag kunde vara glad
lyckligt tillfreds
lika mycket
som ett barn




Tänk om glädjen kunde vara permanent
över vanliga lekar
och hela omvärlden försvinner




Tänk om jag........
hade kunnat få andra att förstå




att min skatt inte kan värderas...


För min skatt är mina barn.



och jag tänker Inte välja mellan dom.


//Jojo




Allt tar sin tid...

Iallafall är det så i Min familj
att ljudnivån är väldigt hög.

(Med mina ord är det alltså åt helvete för högt)

Fem viljestarka barn
med sina egna metoder att Höras.

Och givetvis får jag som ska styra
rya högt, höja rösten och försöka dämpa dom.

Varenda morgon startar med att de ska tjafsa.
Sen slutar det i bråk.
REDIGA bråk.

Här talar vi inte om veva med armarna
dra varann i håret
eller rivas.

Eftersom det är fyra tjejer kan man ju tro
att det är "tjej-Bråk".

NEJ.
Icke sa Nicke.

Mina barn PUCKLAR på varann.
Knytslag.

Ex står jag med min hand mot pannan
på barnet framför mig,
det andra barnet håller jag i armen
bakom mig,
och de små nävarna matar slag mot varann.

Imorse var det som vanligt,

och tillslut  lessnade jag.

Tog på mig hörlurar och mobiltelefonen.
Höjde musiken till max.

Jag städade undan frukosten,
såg barnen skrika mot varann,
de sprang till mig och skvallrade.

Om allt.

Jag ordnade allt på en timma utan att säga ett ord.

Barnen snurrade förvirrat runt mig
genom alla rum.

Jag komuniserade med händerna.

Jag kramade dom.

Jag visade arga minen när de bråkade.

De tystnar.

Fem par ögon undrande.

Vet inte...
men det kändes som de lyssnade mer
när jag var "döv och Stum"

Och apropå musik,
jag laddade över musiken från mobilen
till datorn.

Och fick denna ruta...



Allt tar tid...

//Jojo


Slut

Jag sitter på möte med sociala.

Dom som nosar i allt vad som skulle resultera
i att få avskriva oss hjälpen vi har nu.

Soc frågar om barnen
och återger frågan
om hur det är nu
med de sexuella lekar barnen haft.

Jag berättar.
Soc frågar.
Jag biter ihop
och svarar.

Chefen för Hemmet var med.

PLÖTSLIGT börjar han Ifrågasätta
om barnen gjorde övergrepp på varann.
Och OM detta skett NU?

Jag häver mig över bordet,
koppar, fat, kakor och kaffe far i golvet.
Griper tag i Chefen, drar han emot mig,
Väser honom i ansiktet.

"DETTA har ni vetat om
så sitt inte här och ursäkta din oskuld.
Jag har berättat, jag har gråtande berättat
din satans lödderHora.
Ljuger du EN GÅNG till
straffknullar jag dig med Grovsalt."

Hör mitt namn, upprepande.

Ryser till och ser att jag fortfarande sitter
på mötet.

Alla tittar på mig.

Skakande andas jag ut,
ber att få en liten pause.

Jag satt på mötet mellan 9.30-12.45.
Sen till Bup på ett möte.

Klockan 14.15 är jag tillbaka på soc mötet
och det drar ut till klockan 17.00.

Summan för det mötet är att soc
pratade om Familjehemsplasering
då jag tydligen inte kunde skydda mina barn nu
mot varandras övergrepp.

Det jag skrikit till Hemmet hela detta år.

Det jag gråtande bett om hjälp med.

Och nu anser soc att JAG brustit.

Eller att om de ger förlängd vård
är det bara fram till aug,
och efter det anser de att jag
ska vara självgående ensamstående mamma
till Fem Traumatiserade barn.

.....jag fattar inte...
jag fattar verkligen inte längre...

hur detta liv
 
skulle vara det minsta bättre
än det terrorvälde vi var i.


Fan...



// Ingenting kvar


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0