JA JÄVLAR.



JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

jag vann emot sociala!

Vi får stanna,
ialf året ut.

Nu ska vi samla kraft
att spätta fanskapet
åt alla
jävla håll!

FYYY faan vilken härlig känsla.

//Jojo

MINA MODIGA BARN



Ni klarade av att prata
och berätta för polisen
om delar av
era smärtsamma upplevelser.

Jag är så stolt
att ni uppvisade ett sådant mod
och det ger mig kraft
att fortsätta slåss.

Han ska aldrig igen
få göra någon av oss illa.

//Jojo

Ett steg...




Idag är det stora dagen med förhören.
Barnen är nervösa, oroliga
och upp och ner.

Jag likaså.

Men vi måste tänka på framtiden
att få rätsida på allt
få rätt hjälp.

Ett steg närmare nu,..
ett steg närmare en upprättelse.

Håller tummarna att det ska gå vägen,
att de anser barnens ord väga tungt.

För han ska inte komma ut
och göra detta  mot någon annan.

Världen klarar sig bra utan han.

Och vi med.

//Jojo

POLIS



Snart är det dax
för förhören.

Nervöst.

Gud vad jag hoppas att detta RESULTERAR
i att fanskapet låses in på lång tid-
och att han får smaka på egen medicin
på fängelset.

Sådana människor borde aldrig släppas ut!

//Jojo

DEN RÄTTA!

NU har jag funnit min väninnas dröm man.
Tog ett tag
men jag fann honom.

Slit han med hälsan Lina!




Och som smekmånads present får du även ditt dröm badrum!



KRAAAAAM

PMS



Ena stunden är det så,
och i nästa stund sitter jag och gråter
då en pojke på ExtremHomeMakeOver
får träffa sin idol David Beckham.

Gisses säger jag bara,
nedrans hormonrubbningar.

//Jojo

SÅ DET SÅ!




Inga fler ord behövs idag.

//Jojo

Väcka den björn som sover....

Idag får vi förhoppningsvis reda på OM det ska väckas åtal.
Nervöst.
Jobbigt.

Är det värt att väcka den björn som sover?

Tänk om det inte leder till någonting
och han kommer undan....

//Jojo


TILLÄGNAD PUCKOT

SeeeYOUNaaara

Jag hånar Dig ditt as.
Ditt sätt att tro att du är bäst
Ditt sjuka sätt att starta intriger
Och utsätta människor för olika test

Jag hatar dig din idiot
För att du tror du är snygg
Men din mage börjar ju från tuttarna
Och finnarna pippar på din rygg

Helvete vilken tönt du är
Som tror du kan något om lagen
Du är fegheten själv
Och skyller på att du är sjuk i magen

Men det som fattas dig
Är för helvete en hjärna
Det må så vara att du i din värld
Är en super stjärna

Men du är helt tom i huvudet
Och enda du kan är att stora ord gapa
Du kan bara vara otrevlig
Och äckel ord rapa

Men det finns INGENTING trevligt
Du är ju bara ett stort skit hål
En blekfet narzistisk psykopat
Som inga sanningar tål

Kryp tillbaka under stenen du kom ifrån
Och bry dig inte om att återvända
Här har du förbrukat den chans du hade
Presenten du kan få är en känga i din ända.

Vinkelivink ditt blåögda ap ärsle
Vänd gärna din andra kind till
Att banka skiten ur dig
Är det enda folk nu vill

Toodiloo adjöss din sjuka djävel
Ha ett bra jävla liv
Vi kommer bevaka dig ditt psyko
Varenda jävla kliv.

//Jojo

SANNING


Att inte kunna påverka ett skit
att bara i ren frustration vanka av och an
väntandes på besked
som omkullkastar oss
är ett psykiskt helvete.

Jag kan inte stänga av
jag kan inte ignorera
och glattigt drutta runt med rosiga kinder
gnolandes på filmmusiken från Hajen.

Mina barn fattar direkt att jag döljer en massa
de tittar alvarligt på mina försök att vara glad
för de kan läsa mig som jag kan läsa dom
det är vårat ärr från tiden med Puckot.

Alla mina tappra försök att vara Normal
fastnar i luften av mina barns blickar
medan jag släpper mina masker i min ensamhet
och förbrilt letar efter dom i alla andra rum.

Min son frågade mig häromdagen
om vi måste fly igen snart
och det som skulle vara ett lugnt svar
gick upp i falsett med irrande blick.

Klart som fan dom är rädda,
klart av helvete de lider för allt han gjort
men det hemskaste är ju faktiskt
att mina ord bara är ord i deras verklighet.

Och deras erfarenhet är att ord är ingenting
eftersom de aldrig hade någon vuxen som hjälpte dom
i deras helvete
under alla år.

Så jag kan bedyra hur mycket som helst
att de är trygga nu
men säg mig en sak då
HUR ska de kunna lita på att det förblir så?

Utkast: SÅ grymt ...



SÅ grymt trött...

på att stå med samma tjatiga natt rutiner
där jag kör samma propaganda som kvällen innan.

1 åringen vägrar somna,
3 åringen "ska-bara" tusen saker,
4 åringen finner alltid anledning att bråka
6 åringen skriker att allt är orättvist
9 åringen vägrar lägga sig.

Tjafs, halvlama sanningar
att jag minsan tar bort Bollibompa imorgon
de behöver inge godis bla bla blä
men de vet att jag inte kan utföra de straffen
då det är meningslöst.

När jag sen sitter och sliter håret av mitt huvud
och tuggar fragda
kommer en av dom och storögd
ber om ursäkt.

Och jag som var så arg,
skäms
och känner mig dum.

Tio minuter senare är det samma unge som startar
nytt bråk
och jag känner mig ruttet lurad.

Undrar om man kan få en NATT-NANNY
som tar hand om allt sådant
och att barnen somnar med en leende mamma
på näthinnan,
istället för en galen panna
med rödsprängda ögon.

//Jojo

STÖKIGT



Jag skulle vilja ha en storstädning
i mitt eget huvud,
att få kasta bort allt det onödiga
och fylla på med nytt.

Nu är det som en vind stormat därinne
och allt är huller om buller.
Ingenting matchar varann
och det är bara jobbigt att vistas där.

Inte ens jehovas vittne
skulle frivilligt vilja komma in
och erbjuda frälsning
med tunna ord från bibeln.

Och barnen har börjat tveka över
att jag ska följa med till lekplatser
då jag numera sitter och slåss över hinkarna
med de andras snoriga ungar.

Och att ha mig med i en affär är numera uteslutet
då jag inte kan hålla fingrarna borta
från diverse förpackningar
och "gratis mat".

Jag har fått dubbelt medborgarskap
till barnasinnet
och därefter är det allmänt kortslutning
innanför mitt pannben.

Nä så fram för mer innegående
storstädning
på loftet
i mitt huvud tack.

//JOJO

SKRÄCK


Ser treon dansa runt i glaset,
en storm av små bubblor virvlar runt som i ett mini oväder.
Sitter och tittar på den förvridna bilden genom glaset på mina barn som leker en bit ifrån.

Vad har jag gjort?

Min tre åring kramar min ett åring och leker mamma,
plötsligt brister hon ut i ett joller som får ens hjärta att vekna.
Mina barn, mina ögonstenar.
Vad gjorde jag emot er?

Jag gick inte på en gång.
Jag försökte stå ut.
Jag var livrädd.
Jag var skräckslagen.

Jag tar glaset med treon och snurrar lite på det, tänk om jag ändå hade slagits tidigare?
Hade det ändrat något eller gjort det värre?
Min 6 åring vinkar till mig och visar upp sin teckning med färgglada gubbar,
en mamma, en pappa och barn.
Alla leende.
Alla glada.

Mina starka små hjältar,
hade det inte varit för er hade jag inte levt idag.
Jag hade aldrig tagit mig upp och fortsatt.
Jag hade aldrig öppnat ögonen igen.

Tanken att Han sitter där han sitter nu, väntades,
planerandes,
som ett vilandes mörker.
Det gör mig livrädd.
Det ger mig mardrömmar.

Dricker ur glaset och känner den bittra smaken av treon,
barnen har alltid koll på mig
och jag dom.

Vi lever i våran bubbla,
av sorg
för alla åren han förstörde.
Vi försöker finna vägen tillbaka,
men det är svårt,
och vi lever i våra egna helveten av ärr och minnes bilder.

En dag kommer han stå där igen,
ännu argare,
ännu mer hotfull
ännu mer intriger att Komma åt mig.

Jag kan bara förbereda mig
och vänta...

RSS 2.0