femhjartanochjag

Lugnet började infinna sig i takt med barnens tunga andetag.
Jag gick sista rundan, släckte lampor, plockade saker.

Plötsligt ringer det på dörren.

Tystnaden i mitt huvud blev ett vakuum,
hjärtat hoppade över slag.

Klockan var tio i tio.

Dörrklockan ringer igen.

Jag smyger fram, ser att det är kolsvart genom titthålet i ytterdörren.
Lampan utanför har varit sönder i tre omgångar sedan jag flyttade hit.

Enda ljus som fanns var en bit upp från 3e våningen så man kunde bara se siluetten av personen utanför dörren.

"Vad vill du?" ropar jag i ett tappert försök att låta mörk på rösten.

Inget svar.

Jag kikar i titthålet, ser att personen rör sig lite,
Och inser att det är två stycken där utanför min dörr.

"Vem söker du?" ropar jag med skenande hjärta.
Inget svar.

Studerar hur gestalterna rör på sig, hör rösterna, de tillhör två män.
De avlägsnar sig och går upp en trappa.

Öppnar min dörr, håller krampaktigt tag i handtaget.

Samtalet med grannen ovanför var svår att tolka.
Ena mannen lät påverkad, han upprepade att han ville prata med "henne".
Grannen sa något om att hon inte kunde hjälpa honom och att han fick knacka
på hennes dörr. Han svarar "ja men hon öppnar ju inte dörren".

Jag stänger dörren tyst, vrider om låset och står fastfrusen vid kikhålet.

Det är tre män som kommer ner från grannen, kan inte urskilja utseendena.

Man nr 2 stannar till vid min dörr.
Kan inte se ansiktsdragen, bara en mörk siluett.
Känns som han ser att jag tittar.

Paniken pulserar inom mig.

De tre männen går.

Men de går inte ut genom porten.
Jag hör deras andetag.

Tystnaden skär i mitt huvud.
Varför går de inte?

Ringer polisen.

Men som vanligt måste brott ha begåtts
innan de kan hjälpa.
Och att regelbundet ringa på min dörr
är inget olagligt.

Kollar om dörren är låst ännu en gång.

Sätter mig i soffan, klarvaken,
måste jag utmana situationen för att få hjälp?
Kanske är det bäst att öppna dörren
och utmana 3 okända män.
Få det gjort lixom.

För det är ju "bara" fem barn jag vill skydda.

//Jojo

Fladdrande fnitter i en miljon bubblor,
tindrande ögon,
hoppande små barn ben
dansande hjärtan.

Fjärde födelsedagen i år,
minsta tösens Två års dag.
Förväntan större än julafton
glädjeskutt i varenda rum.

Barnens morfar och mormor
var en överaskning
min killkompis de inte sett på ett år
var en andra överaskning.

Lägenheten fylldes av skratt
lägenheten fylldes av en massa extra armar
famnar, knän, kramar
och ett ton uppmärksamhet.

Och höjden av allt var att vi åkte till en leksaksaffär
där barnen får välja något de ville ha,



Jag trodde det skulle vara ett för stort äventyr
för min födelseflicka att välja En leksak,
men hon gick och tittade, fingrade, petade
och sen kom hon och gav en sak till mig
med orden:

"ILL Mamma"

Det var den här...



Störtflod bakom hyllor längst in i affären,
låtsades ja var tvungen att kolla gosdjuren extra

...fasen vad blödig
ett mamma hjärta är...

...ialf mitt.....

//Jojo

Min son började bråka med mig imorse,
han ville inte till skolan-
fastän det är lov
och han får ju leka hela dagen.

Och det han kört med tidigare
är att fejka sjukdomstillstånd
för att ev få vara hemma och få spela x-box.

Idag var den enda dagen på veckan som jag
verkligen INTE kunde vara hemma med något av barnen,
jag förklarar men han vägrar lyssna
och han får ett utbrott.

Jag som det klantärsel jag är säger:
"Nu låter du som en liten tjej"
vilket är helt fel att säga
då det inte är Fel att vara tjej
och dessutom stämpla oss "tjejer" som lipsillar.

"Du fattar ingenting tror du att det är kul att gå till skolan
när man är mobbad varje rast av elaka killar som kallar mig "tjej"
och som dessutom har slagit ner mig
gjort mig illa och så säger DU att jag är en liten tjej VA????"

Det sista vrålar han.

Orden hänger kvar runt oss
han storgråter, darrande andetag
med ryggen emot mig.

Jag gapar som en fisk,
orden har förlorat sin styrka
orden har rullat ihop sig till en boll
och hjärtat är spritt i tusen delar.

"Men,..men du sa ju att skolan var bra?"
jag känner mig Dum,
Korkad som inte sett, anat, fattat att det är detta
som fått honom under isen.

"Det var det först" orden är tysta.

Min son blev påhoppad dag 3 efter att han började skolan efter jullovet.
Min son har burit på detta
och jag har tyckt han är otacksam pga allt bråk.

Han spelade fotboll, de kom i bråk med tre andra killar
de försökte ta fotbollen
min son kämpar emot
råkar buffa in i en av killarna.

Han blir fälld av krokben
smäller i huvudet
och så sparkar denna kille
honom liggande.

När läraren blev hämtad av en annan
då det var bråk
frågar de min son vad som hände
"jag ramlade bara" svarade han.

Det är därför han haft blåmärken

det är därför han inte pratat mer om fotboll

det är därför han blivit argare hemma

och det är därför han legat i sömnen och gråtit.



fan....

Sitter i det instängda väntrummet,
väntan på att få komma till läkaren
för min minsta dotter har svårt att andas.

"Agda Johannson?" sköterskan ropar
och sticker in huvudet i väntrummet
där jag och min minsta sitter ensamma.

"agda?" frågar hon undrande emot mig.
Jag skakar nekande på huvudet
och hon försvinner igen.

"Sara och Jossefina Alversson?" sköterskan ropar fem min senare
tittar på mig undrande
jag skakar nekande på huvudet
"Inte Sara och Jossefina?" frågar hon igen.
Jag svarar nej.

Hon tittar lite extra på mig
och försvinner in i mottagningens labyrint.

Mina funderingar blir om de verkligen vet
vad patienterna heter på detta ställe?

"Klara Fredriksson?" samma sköterska ropar
och tittar frågande på mig.
"Dom är nog alla på samma ställe" säger jag skämtsamt
"Va?"
Jag orkade inte förklara mig.

Jag och min dotter blir sen visade till labbet,
där de ska ta hennes snabbsänka osv.
"Ååå vikken litten kjej" kvittrar kvinnan till min dotter,
hon bryter rejält på sitt språk mixat med svenska.

"Åååå skja whi skojja do och ya?" ( åååå ska vi skoja du och jag)
Min dotter stirrar stumt på henne.
"Oooaaaa kcan do intä pratta med mej? dooo schöööta flikka"
(ååå kan du inte prata med mej du söta lilla flicka?)

"Noo ska vi scha kool du å ya" (nu ska vi ha kul du och jag)
"Jo ska jaay pippa dey i örat"
VA?

"Yaa, det gå yuo ba" kvittrar kvinnan (jaa det går ju bra)
"Bara lite pippande i öjat"
VA?

Hon menade alltså febertermometern
som ger ifrån sig ett pip.


Diagnosen flickan min fick
var kraftig luftvägskatarr.
Ytterligare medicin
men hon slapp bli pippad i örat ialf....


//Jojo

Naken sanning.

Hon gråter, sittandes på balkongen och dunkar snyftandes emot balkongräcket.
Plötsligt är han där, alldeles intill med brinnande ögon.
Som en stor skugga tornar han upp sig över henne. Han väser mellan sammanbitna tänder. Käken är stel av ilska.
-"När JAG säger att du ska ge FAN i att dunka gör du som jag säger" orden träffar hennes ansikte som piskrapp.
 Hon drar upp benen till sig kvidande och vill göra sig osynlig, men ljudet gör han ännu argare.
-"Vad Fan att du inte hör vad jag säger..."
 han spyr skällsord och griper tag om hennes lilla nacke och en arm,
bär henne två steg och hivar in henne med huvudet före.
Han smäller igen balkongdörren samtidigt som hon slår i golvet med huvudet först.
Ljudet är hemskt.

Hon sprattlar runt och sittandes på rumpan backar bakåt då han stampar efter med stora kliv och hon törnar in i spjälsängen bakom henne. Ångesten och skräcken väller upp i henne och det som hörs är ett kvidande "nej, nej, nej". En bula lika stor som en halvstor bak potatis syns i hennes panna.
Han lyfter henne i handlederna, för hon har satt upp händerna över sitt ansikte, och kastar ner henne i spjälsängen.
-"Nu Håller Du Käften, hör DU det, annars jävlar jag varnar Dig"
han vrider bort hennes händer från ansiktet för att hon ska se han i ögonen.
Men hon blundar då istället.
Då trycker han ner hennes ansikte i kudden, på sidan och hon gråter kvidande.
"ÄR DU INTE TYST SÅ KOMMER JAG DUSCHA DIG" skriker han i hennes ansikte.
Hennes gråt är i en sprucken bubbla, det läcker ut ett hjärtskärande gråt.
Han stampar in i badrummet och drar igång duschen och ropar:
-"JAG VARNAR DIG".
Hon tystnar.

Han går ut från badrummet, stirrar på mig.
-"Hon får INTE gå på toan, hon ska inte ha mat, ingen ska ens titta på henne HAR DU FÖRSTÅTT?"
Jag tittar ner i golvet med skräcken i hela kroppen.
-"Hon ska bara ligga där och hålla käften. Nu jävlar har jag fått nog, MINA döttrar ska fan inte daltas bort och bli cp barn av ditt usla uppfostran. HÖR DU DET? Och om inte det passar så säg bara till så skickar jag MITT folk på dig och avrättar dig på en jävla sekund."

Jag står stel som en pinne, hjärtat slår så fort att det smakar blod i munnen.
Tittar i golvet tills han gått in i andra rummet. Jag darrar, skakar och sväljer tårarna.

Min blick fastnar på min äldsta dotter.

Hon ligger i fosterställning, blickstilla.
Andetagen är små och tunna.
Hon är tyst.

Enda man ser är tårarna som rullar över hennes kinder.

Jag sätter mig vid kortändan av sängen,
smyger in mina fingrar och smeker henne över håret.
Viskar att jag ska ta oss ur det.
På något sätt ska jag ordna flykten för oss.
Tillsammans sitter vi hela den natten och gråter det tysta gråten.


//Jojo

Jag har...

vrålat,
skrikit
och ropat efter Hjälp.

Jag har...

gråtit i hopplösheten
sörjt i ensamheten
och gömt mig i tomheten.

Jag har...

hatat,
avskytt
och känt hjärtat stängas av.

Från dag Ett då han häktades
har jag Bett om Hjälp
för mina fem hjärtan
och deras måenden.

Jag har gett barnen Mitt ALLT,
och det räcker inte på långa vägar.

I går sparkade min 4 åring
min 2 åring i huvudet.

Jag har i över ETT ÅR
försökt få hjälp.

JAG ÄR SÅ ARG!

Och Nu alla dessa frågor
från sjukhus personalen
om vem som sparkade
och hur gammal det barnet är...

Måste alltså något av mina barn
bli så illa tilltygad?
Måste alltså något av mina barn
bli en förövaren?

INNAN VI VERKLIGEN FÅR RÄTT HJÄLP?

//Jojo

"Tingsrätten bedömer att den 30-årige mannen utsatt kvinnorna för tiotals grova våldtäkter, hundratals våldtäkter av normalgraden, två fall av grov kvinnofridskränkning och två fall av grov fridskränkning.

Minsta tösen har blivit en expert
på att undkomma kamera linsen,
antingen håller hon upp saker
som på denna bild....






Eller så ser jag bara nacken
ryggen
bakhuvudet
och håret....




Och många gånger
fångar jag riktigt bildsköna
små prinsessor





och som på denna bild
där man undrar vad för odjur
man fått hem
från dagis...




Allt som allt
är ju mina barn som yrväder
och pain in the AS
fast väldigt söta.


//Jojo