Medvind

"Klarar du verkligen det här?"
"ÄR du säker på att du klarar detta?"
"Kan du tänka dig in i ett liv med att Ni mår så här-
och bli starkare och ha hand om barnens måenden?"
"Är du verkligen säker?"
"Det blir tufft alltså, min fråga till dig Är
KLARAR du att hantera detta helt ensam?"

Vaddå klarar?
Vaddå att man kan i förväg veta hur det går?

Vad gör du om fem dagar kl 17.04??
ÄR du säker på det?
Kan du svära på att det ska hända`?
Vaa, vaaaaa, VAAAA?

Vaddå ge en ångest
Vaddå ge en lätt panik.

Hmmmmmm vad ska ja väääälja??
Daammdidammdidooo

Barnen eller inte barnen?

Om jag väljer mina barn ger de mig tre månader
så jag kan bevisa att jag klarar allt ensam.
Och det är redan dömt till misslyckande.
Och då tar de LVU och haffar barnen ialf.

Väljer jag att ge upp
inte strida emot för att de tar barnen:
blir det lättare att i framtiden få tillbaka dom..Säger dom.
Men de kommer splittra syskonen åt.






Livet ger mig Kängor utav helvete...
och jag letar efter lite medvind,,,,


//Jojo




VÄDER och VIND

Fotbolls träning.

Försöker agera lugnt
fast mitt inre vrålar för full hals.

Koncentrera mig,
distrahera mig,
hjärtat slår tungt.

Ser himlen,
dess färg,
molnens underbara former.




Ser det formas.



Är det bara jag som ser?



Zatan i gatan.
Väderguden anländer på jorden.



...shit....




Och fan imej att jag fick något annat att tänka på..

....SPRING förhelvete......


//Jojo

Botten Nådd



DET BÄSTA vore att barnen splittras. (ja eller hur)
Det bästa för barnen är att ännu gång vara utan sin mamma. (jooo va?)

Det allra bästa
är att det som Svinet  så enträget Hotade med
så blir det som han påstod till barnen....(MotherFucking)

Min uppgift är nu att få två ultimatum av sikta mig in på-

1. Barnen omhändetas, slussas ut till familjer (fam.hemsplac)
och jag går med på det.

2. Eller att jag går emot deras beslut
och de sätter in LVU, och hämtningen av barnen
blir utav poliser.

Och jag har bedyrat att Poliser bara är elaka mot bovar
så hur förklarar jag detta för mina barn??

Och H-U-R berättar jag detta
att vi 6 inte ska bo ihop,

Och framförallt...
kan ni sätta in er i den Känslan
av att SE sitt barn skrika Mamma
och man kan inte göra ett skit...

DETTA handlar om pengar.
Vem ska betala för vården osv.

De slåss för att slippa betala,
men de betalar ju med mina barns liv.


Orkar inte längre gråta...



// J


Stupid Girl.

Alltså här är man då en Duktig och smart människa,
jag tar verkligen tag i problemen
försöker reda ut allt och få det avklarat.

Ja då tar vi en SKanning på virus
på datorn,
aahhaa den gör jobbet va?

Tänkte ordna lite bilder på datorn,
där på en rutan står de procent
som är genomsökt
"2%"....

En timma senare...
"3%"

Två satans frustrerande timmar senare...
"9%"

WTF!
Var jag tvungen att göra detta nu?
När jag garanterat till 99%
sitter vid min dator
och mixar med bilderna.

Nu har det gått 4 timmar
"27%"

Och om jag som nu arbetar med datorn ändå
går allt så sakta
och skanningen pausar
tills jag går ur bloggen igen

((((((((&¤¤¤#¤####=====!

Rulla tummarna i vitpeppar?

nynna på Nationalsången som en smurf?

glo på grannen iförd simglasögon??

kasta ut fryst mat till fåglarna
se om man kan träffa en skrattmås...
"Skratta nu då??"" Haha

BllaaaaaaBlaaaaBladdderiiiiBLÄ.

Nä.

Jag får väl gå lägga mig istället.

HejHopp

//Jojo

BarnBok

Min 4 åring gjorde denna sagobok.









Hmmm....

Är nog bara några få
som kan förstå allt bakom.

//Jojo


Naturligt

NATUREN,

frihet att släppa barnen lösa i.

Fantasin flödar
tusentalsbilder att ta in.

Jag trodde jag var trygg.

Istället var jag bevakad.

15 cm bakom mig
bevakade han mig...





Jag gillar inte naturen längre...

//Jojo


Så det så...

Tänk om jag fick klättra upp
och gömma mig,
där ingenting ont når
och jag får vila i det gröna.





Tänk om jag fick krypa ihop
bland grenar och blommor
smälta samman
och vagga mig till sömns i vinden.




Tänk om jag kunde gråta
som ett barn
och att det var okej
att bryta ihop




Tänk om jag fann trösten
lika lätt....




Tänk om jag kunde vara glad
lyckligt tillfreds
lika mycket
som ett barn




Tänk om glädjen kunde vara permanent
över vanliga lekar
och hela omvärlden försvinner




Tänk om jag........
hade kunnat få andra att förstå




att min skatt inte kan värderas...


För min skatt är mina barn.



och jag tänker Inte välja mellan dom.


//Jojo




Allt tar sin tid...

Iallafall är det så i Min familj
att ljudnivån är väldigt hög.

(Med mina ord är det alltså åt helvete för högt)

Fem viljestarka barn
med sina egna metoder att Höras.

Och givetvis får jag som ska styra
rya högt, höja rösten och försöka dämpa dom.

Varenda morgon startar med att de ska tjafsa.
Sen slutar det i bråk.
REDIGA bråk.

Här talar vi inte om veva med armarna
dra varann i håret
eller rivas.

Eftersom det är fyra tjejer kan man ju tro
att det är "tjej-Bråk".

NEJ.
Icke sa Nicke.

Mina barn PUCKLAR på varann.
Knytslag.

Ex står jag med min hand mot pannan
på barnet framför mig,
det andra barnet håller jag i armen
bakom mig,
och de små nävarna matar slag mot varann.

Imorse var det som vanligt,

och tillslut  lessnade jag.

Tog på mig hörlurar och mobiltelefonen.
Höjde musiken till max.

Jag städade undan frukosten,
såg barnen skrika mot varann,
de sprang till mig och skvallrade.

Om allt.

Jag ordnade allt på en timma utan att säga ett ord.

Barnen snurrade förvirrat runt mig
genom alla rum.

Jag komuniserade med händerna.

Jag kramade dom.

Jag visade arga minen när de bråkade.

De tystnar.

Fem par ögon undrande.

Vet inte...
men det kändes som de lyssnade mer
när jag var "döv och Stum"

Och apropå musik,
jag laddade över musiken från mobilen
till datorn.

Och fick denna ruta...



Allt tar tid...

//Jojo


Slut

Jag sitter på möte med sociala.

Dom som nosar i allt vad som skulle resultera
i att få avskriva oss hjälpen vi har nu.

Soc frågar om barnen
och återger frågan
om hur det är nu
med de sexuella lekar barnen haft.

Jag berättar.
Soc frågar.
Jag biter ihop
och svarar.

Chefen för Hemmet var med.

PLÖTSLIGT börjar han Ifrågasätta
om barnen gjorde övergrepp på varann.
Och OM detta skett NU?

Jag häver mig över bordet,
koppar, fat, kakor och kaffe far i golvet.
Griper tag i Chefen, drar han emot mig,
Väser honom i ansiktet.

"DETTA har ni vetat om
så sitt inte här och ursäkta din oskuld.
Jag har berättat, jag har gråtande berättat
din satans lödderHora.
Ljuger du EN GÅNG till
straffknullar jag dig med Grovsalt."

Hör mitt namn, upprepande.

Ryser till och ser att jag fortfarande sitter
på mötet.

Alla tittar på mig.

Skakande andas jag ut,
ber att få en liten pause.

Jag satt på mötet mellan 9.30-12.45.
Sen till Bup på ett möte.

Klockan 14.15 är jag tillbaka på soc mötet
och det drar ut till klockan 17.00.

Summan för det mötet är att soc
pratade om Familjehemsplasering
då jag tydligen inte kunde skydda mina barn nu
mot varandras övergrepp.

Det jag skrikit till Hemmet hela detta år.

Det jag gråtande bett om hjälp med.

Och nu anser soc att JAG brustit.

Eller att om de ger förlängd vård
är det bara fram till aug,
och efter det anser de att jag
ska vara självgående ensamstående mamma
till Fem Traumatiserade barn.

.....jag fattar inte...
jag fattar verkligen inte längre...

hur detta liv
 
skulle vara det minsta bättre
än det terrorvälde vi var i.


Fan...



// Ingenting kvar


Läs inte ....

Tassar på knivs eggen.

På...
något...
sätt...
måste det gå att inte skära sig...

Bup möte igen.

"Var du utan dina minsta barn?"
"Hur länge?"
"Hur var kontakten när du fick träffa henne?"
"Vad gjorde du när den nya kvinnan tog hand om Din dotter?"
"Fick du inte prata med dom?"
"Såg du misshandeln?"
"Vad exakt gjorde han fysiskt på barnen?"

Andas.
Hjärtat slår sakta,
skärande emot bröstkorgen.

"Hur kunde han kontrollera vad du gjorde om ni hade separerat?"
"SÅG du han göra så?"
"Fanns det inga som agerade, reagerade?"
"Men dagis då?"
"Vad sa Bvc?"
"Fick du inte gå med döttrarna till läkaren?"

Det känns som något trasas sönder,
syret tar slut.
Lungorna krampar.

"Hur blev banden till dina barn då?"
"Gick barnen till dig och berättade?"
"Hur då bestraffningar? Vad gjorde han?"
"
Du sa han hotade med hellsAngels?"
"Hade han sådana kontakter?"

Jag vet.
Allt låter fucktup.
Jag vet.
Så sjukt allt låter.
Jag vet fan i helvete
att allt är ologiskt.

VAD VILL NI JAG SKA SVARA????

Hur det kändes när han hotade ta mina barn första gången?

Hur det var då han kastade ut sonen i pyjamasen i 25 minus?

Hur det kändes när han ville få ungen att hålla käften
och tryckte ner barnets huvud i madrassen?

Hur det var att se honom Straff duscha barnen?

Hur det kändes att jag gjorde något han störde sig på
och slog ungarna pga det?

Hur det kändes när han tog  min (nu 4 åring) Då 6månader gammal tös
och sa kallt att det var sista gången jag fick se henne?

Hur det var att höra minsta tösen vrålskrika i bakgrunden
och höra hans ord: Gör du inte som jag säger
sätter jag fitt-Ungen på motorvägen!!

Hur barnen mådde av att ständigt vara RÄDDA?

Hur det KÄNDES när jag fick stänga av känslorna
för att han tvingade mig leva perioder utan mina barn
och jag fick acceptera att de inte kallade mig mamma mer?

Ja jag blöder
ja jag störtar
brådjupt
för jag måste.

Och det gör så ont...

snälla,
kan någon ta bort smärtan..

..åh det gör ju så ont.

FAN.



//Jojo



Stum

 Måndag /Kvartsamtal,

min dotter stod på sig
och berättade för fröken
att hon är ledsen i skolan
men vågar inte säga till de vuxna..

för dom sviker ju ialf....


Måndag EM/ Stormöte med rektor, kurator, skolsyster.

Jag berättade hur min äldsta dotter
dunkar hemma överallt
får utbrott med toppångest...
och...
kräks i sömnen....

...pga mardrömmar om Honom.

 Tisdag / Möte med 7 åringens psykolog på Bup med barn

Min dotter fladdarde nervöst
pendlande med hejdlöst fnitter
och på gränsen gråtande
berättar att det finns en sak hon inte vågat berätta..

för varken polis, mig eller någon..
för det är äckligt
smutsigt
och hon vill inte prata om det
inte prata om det
inte prata om det...

Onsdag /Möte med 9 åringens psykolog på Bup utan barn

Han frågar om mer grundlig information
hur var garviditeten, hur levde jag innan
hur bodde vi, fanns jag hela tiden med min son
vad hände då han var liten
vad hände då han var liten
vad hände då han var liten...

..vill krypa ihop, vråla ner i golvet
gå inte in på det
gå inte in på det
snälla...?

 Onsdag/Hemma med barnen

Planering av veckan,
Torsdag Möte om familjen
Fredag Möte Bup de andra två psykologerna
 Terapi

Låt mig vara
berätta inget mer
låt mig vara
berätta inte mer
låt mig vara
jag vill inte prata mer
låt mig sova...
mamma liten igen..



UNGA


Mina barn ska lära sig cykla,
vilket ingen av töserna gjort förut.
Min minsta tös kom på ett annat sätt...


Hon gick brevid sin trehjuling...


Hon släpade sin trehjuling...


Hon parkerade sin trehjuling...


Hon skulle "Unga" istället...

Ja...happ..

//Jojo

Ni Vet...


Ni vet om man dricker en milkshake
fort som fan
och det smäller till
med HjärnFrossa.

Ni vet när man har hack i naglarna
och måste ha
yllevantar
som är dyngsura...

Ni vet känslan hos tandläkaren
när det borras
med tre olika borrar
och ljudet skär in i märg och ben...

Ni vet känslan
av att slå i armbågen
och det sticker iväg en miljon
sylvassa knivar i hela armen...

Ni vet den där skrikande känslan
någonstans under hakan
då illamåendet och åksjukan åker hiss
och du MÅR så DÅLIGT...

Ni (kanske) vet känslan av ångset
när det kryper under huden
och kroppen vill tända av
från LIVET...

Ni vet känslan när gråten tar över
ni sitter ihop tryckta i fosterställning
och gråter
tusentals tårar utan slut...

Ni vet känslan då huvudvärken
exploderar bakom pannan
och både ljus och ljud
skär genom ditt huvud som slöa knivar...


Ni vet känslan av vanmakt
då ni inte kan Hjälpa en annan
och ni vet exakt HUR personen mår
men av erfarenhet vet Ni att det inte finns hjälp att ge...


Blanda alla dessa Känslor
och ni får fram toppen av hur MIN ångest känns...


...fan...




//Jojo

LammKött.

Idag klev jag in i SkateBoard världen
tack vare att min son ville till Rampen.

Och där kommer jag med mina fem yrväder
urvällandes ur bilen
på en plats där det bara fanna Killar
som visade sina coola ByxHäng.

Jahapp tänkte jag, detta var väl inget att skryta med.
Stackars pojkar som har en cement plats
med en enda fungerande ramp
och en massa Skarpa Kanter att hoppa upp på.

Min son har ialf en massa skydd.
Kravet från lilla mamma.
Och som sonen MUTTRAR för
varenda gång.

Killarna som var där var från åldern 22 och nedåt.

Tar fram min kamera
och fångar dagens första Ärsle.



och det var Fanimej inte min son.



Men min son var modig,

han kämpade på och reste sig oavsett

hur många gånger han än ramlade.



Och plötsligt ser jag hur två av mina barn
kommer gående med en av killarna,
de hade smitit iväg till fotbollsplanen
och han vallade dom tillbaka.

Wow...
mina barn fångade in en snygging.

Wow..
jag har just blivit officiell SnuskTant.



//Jojo


VD över Gud och allehanda pampar.


OM NI tittar noga på bilden ovan,
ser ni Henne mellan buskarna, smygandes
vrålfnittrande liten tös.

Ja det är då min minsta tös,
men hon är nog banne mig chefen över alla chefer.

Attans att hon ska ha Sin vilja genom.

Hon sticker som en avlöning,
hon drar av glatta livet
förblindad av det pirrande barn skratt som fyller henne.


Hon Kan Själv!
Du är DUM om du erbjuder hjälp
och du är ännu Dummare om hon ramlar
och du inte tar emot henne.



Och något hon bara måste göra
är att KASTA saker omkring sig.
Och vilken guldgruva var det inte
på en strand fylld med stenar.



Och det bästa är att Mamma inte kan säga Nej
till att kasta stenar omkring sig..





Vad Livet måste vara underbart spännande då man är 2 år.



Om jag vore det nu skulle jag vara Bossen över ALLA!

SÅ DET SÅ!

//Jojo




LyckoTaMigFanIHelveteRus.

Det finns massvis med ORD,
meningar
förklaringar...

..till vad jag känner...

men jag tror att dessa bilder förmedlar vad JAG känner
FÖR DE SOM KOMMENTERAT i mitt förra inlägg...















...hej...

det här är min underbara familj.

Och Ni fick mig att le länge inombords.
TACK!

Fan ni är tamejfan GULD värda.

Ps.ja är tvungen att svära för att hålla min image.

PS2: Och det finns fler där ute som stöttat, Tack Till Er Oxå.

//Jojo

RSS 2.0