femhjartanochjag

 

 

Skräcken höll mig fången
och tog mina hjärtslag.

Rädslan trollband mig.

Det har tagit mig nästan 3 år
att komma hit.
3 år av kämpande,
gråtande,
hatande.

Trots det som barnen varit med om
har de visat att de verkligen vill Leva.

Och jag hade inte suttit här idag,
om det inte vore för dom.

Jag hade aldrig vågat lita på en enda människa
jag hade slutit mig i den gråa zonen,
dit ingen levande kommer
och gett upp mitt sista hjärtslag.

Jag hade aldrig tagit tag i ångesten
skräcken
sorgen
hatet
kärleken.

Det var ju så lätt att bara stänga av.
Som att trycka på röda luren
på mobilen.
En sekund och sen nattsvart.

Nu ser jag på min familj
och gråter av glädje,
för den kärleken jag får tillbaka
är det bästa med livet.






/Jojo

 

Det finns,
det andas.

Det finns,
det ser.

Det finns,
det lever.

Barnen.
Äntligen lever vi.

Äntligen.


//Jojo