femhjartanochjag

Naken sanning.

Hon gråter, sittandes på balkongen och dunkar snyftandes emot balkongräcket.
Plötsligt är han där, alldeles intill med brinnande ögon.
Som en stor skugga tornar han upp sig över henne. Han väser mellan sammanbitna tänder. Käken är stel av ilska.
-"När JAG säger att du ska ge FAN i att dunka gör du som jag säger" orden träffar hennes ansikte som piskrapp.
 Hon drar upp benen till sig kvidande och vill göra sig osynlig, men ljudet gör han ännu argare.
-"Vad Fan att du inte hör vad jag säger..."
 han spyr skällsord och griper tag om hennes lilla nacke och en arm,
bär henne två steg och hivar in henne med huvudet före.
Han smäller igen balkongdörren samtidigt som hon slår i golvet med huvudet först.
Ljudet är hemskt.

Hon sprattlar runt och sittandes på rumpan backar bakåt då han stampar efter med stora kliv och hon törnar in i spjälsängen bakom henne. Ångesten och skräcken väller upp i henne och det som hörs är ett kvidande "nej, nej, nej". En bula lika stor som en halvstor bak potatis syns i hennes panna.
Han lyfter henne i handlederna, för hon har satt upp händerna över sitt ansikte, och kastar ner henne i spjälsängen.
-"Nu Håller Du Käften, hör DU det, annars jävlar jag varnar Dig"
han vrider bort hennes händer från ansiktet för att hon ska se han i ögonen.
Men hon blundar då istället.
Då trycker han ner hennes ansikte i kudden, på sidan och hon gråter kvidande.
"ÄR DU INTE TYST SÅ KOMMER JAG DUSCHA DIG" skriker han i hennes ansikte.
Hennes gråt är i en sprucken bubbla, det läcker ut ett hjärtskärande gråt.
Han stampar in i badrummet och drar igång duschen och ropar:
-"JAG VARNAR DIG".
Hon tystnar.

Han går ut från badrummet, stirrar på mig.
-"Hon får INTE gå på toan, hon ska inte ha mat, ingen ska ens titta på henne HAR DU FÖRSTÅTT?"
Jag tittar ner i golvet med skräcken i hela kroppen.
-"Hon ska bara ligga där och hålla käften. Nu jävlar har jag fått nog, MINA döttrar ska fan inte daltas bort och bli cp barn av ditt usla uppfostran. HÖR DU DET? Och om inte det passar så säg bara till så skickar jag MITT folk på dig och avrättar dig på en jävla sekund."

Jag står stel som en pinne, hjärtat slår så fort att det smakar blod i munnen.
Tittar i golvet tills han gått in i andra rummet. Jag darrar, skakar och sväljer tårarna.

Min blick fastnar på min äldsta dotter.

Hon ligger i fosterställning, blickstilla.
Andetagen är små och tunna.
Hon är tyst.

Enda man ser är tårarna som rullar över hennes kinder.

Jag sätter mig vid kortändan av sängen,
smyger in mina fingrar och smeker henne över håret.
Viskar att jag ska ta oss ur det.
På något sätt ska jag ordna flykten för oss.
Tillsammans sitter vi hela den natten och gråter det tysta gråten.


//Jojo