S.O.S
Hennes skrik skar in i min märg,
bröt sönder alla blodkärl
och fick mitt hjärta
att brista.
Hennes ångest var svart tjära
som omgav hennes skakande kropp,
paniken fullkomligt sprängde alla barriärer
och tårarna var som utblandat blod.
Min dotter hade skräckens ansikte
förvridet ansikte i smärta
gapande mun
utan inandning.
Utlösande faktorn denna gång
var att vi alla skulle åka till Barnens Lekland
och hon ville inte sitta på en bilbarnstol.
Det lät som en dödsångest.
Det sista skriket innan hjärtat slutade slå.
Hon satt i fosterställning och kastade sin kropp
hårt
bakåt.
Dunkandet som ger mig minnenas terror tillbaka.
Dunkandet som hon blev staffad för,
dunkandet som hon använde för att trygga sig själv,
i tystnaden då hon kröp in i sin bubbla
för att skydda sig mot hans psykiska och fysiska straff.
Min lilla tös,
åh om jag ändå kunde ge dig ro.
Min lilla underbara goa flicka
om jag ändå kunde...
Min äldsta dotter som kräks efter kalas,
min dotter som tror att alla ogillar henne,
min dotter som inte klarar Det Vardagliga Livet.
Min lilla 7 åring
som inte klarar att leva...
//Jojo
Åh jag får så ont av att läsa...så ont av att en sådan liten tjej ska ha sådan rädsla, sådana känslor och sådan panik.
Håll henne hårt. Låt henne veta att du älskar av hela ditt hjärta...och släpp inte taget...
Jojo, jag tror att du är stark. Jag VET att du är stark för annars hade du gett upp för länge sedan. DU är så jävla stark. Dina barn förstår nog det och därför litar dom på dig och låter dig ta hand om dom. Annars hade dom slutat och gett upp.
För att vara lite floskig så såg jag ett program på TV för en massa år sedan där en kvinna var olycklig och deprimerad och sorgsen och hade varit så i en massa år. Inget fick henne upp ur depressionen. Hon grät varje dag. Programledaren (Dr Phil kanske...minns inte så noga) sa att hon måste lära sig att se silverkanten runt det mörka molnet istf bara det svarta molnet. Hon skulle lära sig att se den lilla guldfläcken i den grå graniten. Hon skulle lära sig att vara glad för dom sakerna som är bra och att inte låta sig överväldigas av dom dåliga sakerna. DET programmet hjälpte mig iaf. När livet är hårt och trist så fokuserar man på den där silerkanten, guldglimten, den lilla pärlan eller vad det nu är. Det svarta otäcka runtomkring finns där men man struntar i det så mycket det går.
Du har ju 5 hjärtan som älskar och litar på dig. Du är vacker och du skriver fint och tar underbara bilder. Du jobbar hårt för vardagen. Du är ju underbar. DET ska du ta fasta på och försöka njuta av.
(sorry för mitt amatörpsykologiska inlägg men jag hoppas det får dig att orka ett tag till) *kramar*
älskade underbara unge, "mitt" första lilla barn ju. men du hon va stark som ett djur hon med, samma som dig. enda anledningen att hon brakar nu är ju för att hon vet att du tar emot, annars hade hon fortsatt kämpa. trots allt var hon den som kämpade emot och gav aset mest mothugg av oss alla, nu förtjänar hon att ta en paus och braka ihop liksom. hon kommer hitta tillbaka och bli trygg, stark och lycklig igen det törs ja lova. men hon behöver få hjälp. jävla piss hem.
nej jag har 3 barn, skulle vilja ha fler men tiden räcker inte till.
Jag älskar och läsa din blogg samtidigt som jag hatar att läsa din blogg, varje gång jag läser den så blir jag så ledsen och tänker på dig och hur svårt du måste ha det. Men du är stark och det måste du vara för dina barns skull. Ibland vill man bara ge upp men vad händer då med barnen??? Tänk på att du är sååå älskad av dina 5 underverk och att allting ordnar sig!! kramar
