Allt tar sin tid...
att ljudnivån är väldigt hög.
(Med mina ord är det alltså åt helvete för högt)
Fem viljestarka barn
med sina egna metoder att Höras.
Och givetvis får jag som ska styra
rya högt, höja rösten och försöka dämpa dom.
Varenda morgon startar med att de ska tjafsa.
Sen slutar det i bråk.
REDIGA bråk.
Här talar vi inte om veva med armarna
dra varann i håret
eller rivas.
Eftersom det är fyra tjejer kan man ju tro
att det är "tjej-Bråk".
NEJ.
Icke sa Nicke.
Mina barn PUCKLAR på varann.
Knytslag.
Ex står jag med min hand mot pannan
på barnet framför mig,
det andra barnet håller jag i armen
bakom mig,
och de små nävarna matar slag mot varann.
Imorse var det som vanligt,
och tillslut lessnade jag.
Tog på mig hörlurar och mobiltelefonen.
Höjde musiken till max.
Jag städade undan frukosten,
såg barnen skrika mot varann,
de sprang till mig och skvallrade.
Om allt.
Jag ordnade allt på en timma utan att säga ett ord.
Barnen snurrade förvirrat runt mig
genom alla rum.
Jag komuniserade med händerna.
Jag kramade dom.
Jag visade arga minen när de bråkade.
De tystnar.
Fem par ögon undrande.
Vet inte...
men det kändes som de lyssnade mer
när jag var "döv och Stum"
Och apropå musik,
jag laddade över musiken från mobilen
till datorn.
Och fick denna ruta...
Allt tar tid...
//Jojo
3 dagar????
men självklart är det så att dom skriker för att överrösta, så även dig. Ignorera är bästa metoden. Jag vet.
Haha...ja ungar. Får dom inte den respons dom väntat sig då blir dom förlamade..S
Jag skulle bränna en skiva en gång...det skulle ta 9667 dagar...så lite i lä ligger du allt :-)
Det var bara att ta bort allt och börja om från början. Det hade väl hakat upp sig i någon liten minnescell
Hahaha!
Ja, tystnad fungerar fantastiskt bra på barn.
Jag avänder mig av det rätt ofta i jobbet och de lär sig jättefort.
Lugnet och tystnaden gör också att de faktiskt lyssnar och förstår bättre när man väl ryter till över något.
Jag säger som jag alltid har gjort... Barn och hundar. I stort sett samma uppfostran! (Säger jag med all min erfarenhet som mamma).
det gäller ju att hitta sätten... alla är vi ju olika! även barn. huh, jag är nog inte så sugen på barn i nära framtid ändå ;)
sköt om dig!
haha nej! klart du inte är tok! ;)
jag tror jag skulle va dålig förälder faktiskt, känna var man sätter gränserna och var man sätter ner foten. men det iofs kanske nåt som kommer med tiden. barn är ju fina! en på jobbet som nyss fått va innne idag å hälsade på, så liiiten o söt! hur gamla är dina?
haha, skrikande ungar är så där, jag va visst en sådan haha. mamma och pappa fick nog inte så mycket skönhetssömn pga mig ;)
ja än färsking, superfärsk! händerna va såååå små, fingarna va som små små.. ja inte ens som salta pinnar så smala! hon va fin när hon sov ja haha!
ja men upp till 9, då har du varit med dom del/ett tag! du gillar barn va? fem små hjältar är många ju :D
jaså säger man så? har aldrig hört (att man sover som ett barn). som en stock dock hah ;)!
jo men man kan väl gilla barn utan att vilja ha andras? det viktiga är väl att man gillar sina, och att det är ömsesidigt! det måste ju vara vitalt att säga till varann att man älskar varann! och det behöver man ju inte direkt säga till resten i kvarteret ;)
Sv: Jo, det är ETT sätt att se på det... ;)
Ett annat är att se till de gränser du ger en hundvalp.
Tydligheten du har.
Sättet du är konsekvent på.
Berömmet du ger den.
Det ödmjuka sättet du (förhoppningsvis) talar om för den att den gör fel.
Kärleken du ger den.
Jag hävdar att de kan uppfostras på liknande sätt... Men jag kan ha fel såklart!
Pöss!
Jag tror att du är en FANTASTISK mamma!
