femhjartanochjag

Haha,..jag googlade igen och så dök String-Emil upp igen,
utbildad som trädgårdsmästare....
han kan ansa din matta?
Hans snorbroms är ialf borttagenpå denna bild...

Säger förlåt i förväg ifall någon sätter kaffet i halsen,

**gapskrattar**

Min minsta tös,
som då inte egentligen är sååå liten ....
har kommit på en ny lek..

Hon ställer sig framför en sådan fläkt,
trycker på knappen för högsta fart,
tar sats med att borra in fötterna i mattan under sig
och FULLKOMLIGT vrålar rakt ut
så kinderna fladdrar när hon skriker.

Och så avslutar hon allt med att fnittra
och det påminner om Piff och puff lätet..

=)

Denna dag har kantats av bergodahlbana,

utan rättighet

att få kliva av.

Som att sitta och åka upp och ner

med barnens elaka ord spottandes

och deras alla osnälla kommentarer.

Ja klart barnen får ha en egen åsikt

klart barnen ska kunna säga hur de tycker

och att de har rätten att känna Känslor!

Men att höra:

"Du är dum"

"Du är ful"

"Äckel"

"Ful äckel"

"Du är dum i huvudet"

"Eksem äckel"

"Jag vill inte bo med Dig fulis"

Och detta eviga spottande

kastandes av saker

smällande i dörrar

vrålskrik

utbrott

och eviga tjat om att de Hatar mig.

Jag vet att det inte är Deras fel

med deras ordförråd.

De har bara lärt sig av Honom.

Och givervis är det mitt ansvar

att ge mina barn ett bra ordförråd

lära dom vad som är rätt

och fel.

Men att få uppleva detta

stå där som den minsta jon

i hela världen

och få bokstavligen barnens GALLA

spydd över sig???

Från mina egna ögonstenar?

Det är svårt att själv hålla balansen

och vara stark, konsekvent

och samtidigt som det svärs, spottas, kastas saker emot mig

ska jag fråga om de inte istället vill ha en kram?

Jag har hornen i pannan,

det bubblar och kokar

svärorden dansar tango i min hals

och jag ler ansträngt och tänker skrik-tankar.

En dag släpps det där fritt

och jag hoppas Han står framför mig då

så ska jag bränna Honom för livet.

//Jojo

NÄÄÄHÄÄÄÄÄ
har jag en dålig dag???
Hur kan du tro det..**ler sött**

Allvarligt,
han kallar sig för string Emil.
Och han poppade upp när jag googlade
på ordet Stränder.....

vajjert va?

....kan inte säga så mycket mer vackert ärligt.  =)

Jag väntar på att finna min väg
jag och barnen
önskar så att finna
den rätta vägen.

Bort, vidare
ett avstamp till det nya
för oss alla
så vi kan få läka.

Jag håller dörren öppen
inväntar det avgörande steget
och vandrar hand i hand
mina ögonstenar och jag!

//Jojo