Höjder.
med loftsängarna.
Jag är så jävla bra, så uppfinningsrik
så makalöst underbart ide rik morsa.
Men så har vi det här med höjden,
när vi förut var på leklandet
och jag såg min son där uppe i taket..
och insåg hur högt uppe han var...
höll ja på kräkas...
Och Ikväll när barnen lyckliga la sig i sina LOFT sängar
och väntades att jag skulle Bädda om dom..
..klättrade jag darrande upp på stegarna
och försökte krama om dom,
och min 4 åring utbriter:
"Men mamma, varför ser du så konstig ut? Är du bajsnödig?"
...insåg jag att mina barn inte Vet vad Höjdrädd är.
Jag har fått deras rum bra nu,
men jag får låta dom tro att jag alltid blir skitnödig
på kvällarna, när ja ska natta dom.
//Jojo
SJUKT.
HÄR borde samtalet bli ett bra samtal, eftersom de jobbar med att HJÄLPA!
Men kvinnan som kallar sig Eva har ett problem,
hon sitter på ett antal hemoroider som skaver,
hennes reuatism som hon har i hårbotten slår till som en blåslampa.
Eva har inget liv,
eva tycker om att läxa upp folk
när de är som mäst behövande av en hjälpande hand.
Eva har dessutom alltid haft ett intresse att fånga fjärillar
som hon nålar upp levande
och namnger som alla de personer som trampade på henne som liten.
Eva lyssnar med ett hånflin
på min undran angående min sons mående.
Eva gnuggar frenetiskt sina knän
för att det är en Förälder som ringer.
Eva får vara snäsig skolfröken
och hon demostrerar mot väggen med sin hemmagjorda spikklubba.
Ett slag för varje påpekande
nedlåtande
och pik till mig som mamma.
Min undran: Min son har över 40 i feber
klagar på smärta i nacken.
"har du gett honom PANODIN?"
Hennes chef har lovat ge den som säljer den reklamen mäst
får gello till efterrätt.
Och Eva måste vinna.
JAG: Nej jag vill ju inte ge något
eftersom jag inte vet vad det är han har!
"PANODIN ska du ge honom, det är febernedsättande
och tar även bort ev smärta"
JAG: Men jag blir orolig om detta skulle vara hjärnhinneinflam.
"NEJ DU det är det definitivt inte, det låter som ett virus,
om man har hjärnhinneinfl så kan man inte prata ALLS.
Så ge honom PANODIN."
Tjiiitjiiing.
Eva vann gellot.
Och mamma åker in akut med pojken
för mammas hjärta brister av oro.
Mamma skiter atomer på Eva
och önskar henne fortsatt meningslöst LIV.
Jävla hemoroid Tacka.
Min son har somnat i 4 åringens säng.
Han ser väl FitForFight ut va?
//Jojo
Vår vår?
DENNA himmel var imorse, (ser ni att ja lyckades fånga fågeln på bild)
Efter en timma var det klarblått...
Och till Lina ...Så här mycke snö har vi...
Ja nu har jag skrytit klart.
Och du Lina,...våren kommer snart till Er. KRAM
=)
//Jojo
Säng
Jag har problem i min familj.
Problemen är i mina barns agerande mot varann.
Problemen är barnens bearbetnings lekar.
Offer och förövare.
Hur skyddar man barnen mot sig själva?
Det jag har gjort är att att Flytta runt problemen.
I går fann jag en lösning på Ikea,
till vardagsrummet
som mina tre minsta döttrar har som rum.
Jag tar bort stegen under dagen,
för att få bort "lekarna" i sängarna.
Jag har prövat Myshörna,
kuddhörna,
sackosäckar,
soffa...
...men har fått tagit bort allt...
Jag har slitit häcken av mig
för att ge mina barn Leksaker.
Bra leksaker.
Inspiration till bra lekar.
Men hälften har de bokstavligen
stampat/kastat sönder,
och resten har jag fått rensa bort
saker som man kan skada varann med...
Jag måste agera
Domare,
Polis,
Psykolog,
Advokat,
Doktor,
Vittne,
Kompis,
Stål-Mamma...
..men...
...jag har samma problem i min familj...
att mina barn blir förövar
och offer
fortfarande....
//Jojo
REGLER!
Markerar med besked
vad Lilla mamma är tillåten
att göra och inte göra.
Kramas på skolgården? Förbannat förbjudet.
Vinka till honom när han är med polarna? Nej.
Vara minsta lilla pinsam i närheten av honom? Nej.
Sjunga offentligt? Skulle inte tro det.
Dansa hemma? Nej.
Skoja med honom i affären? Nej.
Jag har backat.
Små steg ifrån.
Med respekt.
"Varför är Du aldrig med på min fotbollsträning?"
Frågan ställs av min son och jag står chockad frågande ut.
"VA?" (så där fåningt med gapande mun)
"ALLA andra har sina föräldrar där, men Du är aldrig där ju"
"FÅÅÅR jag komma dit????"
"ja"
Tystnad.
Fladdrande förvirring.
Värme, glädje, berörd, outgrundlig Lycka.
Jag får. Han vill ha mig där.
Han vill ha sin mamma där!!
Mamma vill hoppa, klappande skutt.
Mamma vill kramas, snurra runt.
Ser sonens första steg, första leende.
Första tand. Små knubbiga händer uppsträckta.
Sonen tittar misstänksamt.
Mamma harklar sig, försöker se Cool ut.
Luta på ena benet, tänker på You Man,
Reeeespekt, HI FIVE!
(Mamma ser bajsnödig ut).
"Ok då förler jag med då" mamma avslappnad nonchalant galen.
"ok"
sonen går.
Mamma dansar segerdansen
i sitt rum.
I tystnad.
Lyckoskratt i magen.
// Jojo
Jomenvisst
Vaknar på morgonen av att en unge står och viftar hårborsten i mitt ansikte,
**mamma kan du göra toffs?"
Mamma ler stort och lyckligt över den underbara uppgiften hon fick 13 min över 5 en lördagsmorgon.
Mamman kliver sjungande ur sängen, gör två fina toffsar på sitt barn.
Dukar fram frukosten och ungarna välter varann in i köket, bråken startar.
Mamma kelar, kuttrar, gosar med alla barn och får de alla att med snedda huvuden le
och rosa sin underbara glada mamma.
Dukar av frukosten, röjer och diskar upp allt.
Under loppet av 11 minuter är det 3 barn som ska torkas efter bajsbesök på toan,
minsta tösen hinner hälla ut en schampoo flaska över det nyöppnade blöjpaketet.
Den kvittrande mamman torkar glatt barnen, blir glad över att hon kunde få städa
ett badrum oxå. Tänk vilken lycka? Och det possitivaste är att blöjorna är tvättade
och minsta tösen kommer dofta blomsteräng när hon bajsar.
Barnen får kläder, tandborstningen utlöser bråk mellan 3 av ungarna,
den minsta hamnar emellan och får en knuff in i väggen.
Mamma kommer leende till undsättning och kramar alla tre barn och har den minsta på axlarna
och pratar om hur kul de ska ha nu när det är lördag.
Att umgås med tjuriga barn gör hela livet underbart tycker den lallande mamman
och pussar vilt omkring sig och skrattar klingande.
Barnen ska städa rummen innan vi klär på oss och tar promenad
till affären för att införskaffa lördagsgodiset.
Barnen klagar, slåss, spottas och drar varann i håret.
Mamman ler och förklarar vänligt att de inte behöver städa,
de får ändå godis. Och de gör inget att de är elaka
för barn är ju barn och de ska ju bråka.
...ja...
...precis..
...yea right.
//Jojo
Notis till "personalen"
Tror ni det är roligt att vada i svett
för att parera barnens utbrott,
tror ni det känns mysigt
när de spyr ångest,
tror ni det känns lugnande
att springa emellan deras slagsmål,
tror ni det är gemytligt
att se familjens band spricka...
jag ber om ursäkt
att jag inte har familj runt om mig,
jag ber om ursäkt för
att jag skriker efter hjälp ännu
jag är så ledsen...
..att jag bara har er....
Ursäkta att jag rasar,
jag gör ju det med flit.
För ja ni har ju rätt
jag gillar när ni inte ger mig privatliv.
Jag gillar särskilt
att jag inte har ett socialt liv.
Jag är ju en lat
egoistisk
fet jävel
som sitter och rullar tummarna.
Tack för att Ni finns
att påminna mig
om att Jag Inte Gör Ett Jävla Skit
annat än klagar.
STACKARS barn
som har mig som mamma.
//J
InteDittFel...
Det är inte ditt fel,
det är inte ditt Fel.
Det som Ni var utsatta för
Är Inte Ditt Fel.
Du är bara ett barn,
du slogs mot en vuxen.
Du fick lära dig att tårar var svaghet
att ha en egen åsikt var straffbart.
Du fick straff för att du inte gjorde som han tänkte,
du fick be om ursäkt utan anledning.
Det är inte DITT fel.
Du levde i den terrorn,
du fick finna dig i allt.
Hoten haglade varje dag,
du fick ta emot stryk utan att kunna försvara dig.
Du Trodde att han skulle döda Mig.
Du levde i rädslan
att du skulle vara anledningen
till att han dödade mig
och att du skulle skickas till en pedofil.
DET ÄR INTE DITT FEL!!!!
Jag gråter för att jag inte kan hjälpa
för att mina barn inte kan vara barn,
jag lider med mina barns ångest
och mardrömmarna som aldrig tar slut.
Jag vänder ut och in på mig själv,
spottar och spyr blod.
Jag försöker plåstra om
de variga ärren.
Jag försöker parera utbrotten
jag försöker hålla ihop familjen....
med luft..
och orden blir mitt lim,
DET ÄR INTE DITT FEL!!!.
//Jojo
I ett spegel kan man urskilja en miljard tolkningar...
-Han är där mamma. Dom säger att Han är där!
Min 5 åring står hysterisk på köksstolen, pekandes rakt ut i luften.
-Vad menar du med Han? Och vart står han? Undrade jag.
4 åringen står på en annan stol med tårarna rullandes ner över kinderna.
-Men dom sa HAN skulle vara där!! Skriker hon i vild panik.
-Men vännen...Vem pratar du om?
-***** ska vara där,..dom sa ju det! Då vet han ju var vi är mamma,
då kommer han ju komma och ta oss nu.
Dom hade sagt på radion att ***** skulle komma och gäst prata.
Denna man har samma namn som Idioten.
Pluttisar.
Mamma har superQrafter.
Mamma har superQoll.
Mamma ska börja på kickboxning.
Motherfucking vad jag ska kicka puckot.
Och....
Jag behöver bara En chans.
Och till en början stänger jag av radion.
//jojo
Morrar.
S.O.S
Hennes skrik skar in i min märg,
bröt sönder alla blodkärl
och fick mitt hjärta
att brista.
Hennes ångest var svart tjära
som omgav hennes skakande kropp,
paniken fullkomligt sprängde alla barriärer
och tårarna var som utblandat blod.
Min dotter hade skräckens ansikte
förvridet ansikte i smärta
gapande mun
utan inandning.
Utlösande faktorn denna gång
var att vi alla skulle åka till Barnens Lekland
och hon ville inte sitta på en bilbarnstol.
Det lät som en dödsångest.
Det sista skriket innan hjärtat slutade slå.
Hon satt i fosterställning och kastade sin kropp
hårt
bakåt.
Dunkandet som ger mig minnenas terror tillbaka.
Dunkandet som hon blev staffad för,
dunkandet som hon använde för att trygga sig själv,
i tystnaden då hon kröp in i sin bubbla
för att skydda sig mot hans psykiska och fysiska straff.
Min lilla tös,
åh om jag ändå kunde ge dig ro.
Min lilla underbara goa flicka
om jag ändå kunde...
Min äldsta dotter som kräks efter kalas,
min dotter som tror att alla ogillar henne,
min dotter som inte klarar Det Vardagliga Livet.
Min lilla 7 åring
som inte klarar att leva...
//Jojo
Fly eller Fightas.
Metaforiskt kan man säga att barnen litar på mig...
...att om jag säger Hoppa så hoppar dom...
...i gengäld kräver dom att jag ska ta emot dom...
..för i min familj har vi problem att Lita på andra...
...men vi försöker kämpa varje dag emot Demonerna...
...och stärka Banden emellan oss....
...och när jag ser barnen skratta växer stoltheten...
att jag har orkat...
att jag har slagits mig blodig...
och att jag reser mig upp varje dag...
...för oavsett hur livet är,
så har jag MINA barn
och jag Älskar dom mer än Livet självt.
//Jojo
Ren sanning.
Livet visar sig vara en dans på rosor
barfota och utan karta.
Men ibland vill man Be Livet Dra åt helvete...
När man har pannan mot marken,
när allt har stannat av utom hjärtslagen i slowmotion...
När man trots Kamp
Fight
till det sista andetaget
blir attackerad...
..av de man aldrig trodde skulle hugga...
Då kan Livet Dra Åt Helvete.
Rakt av.
//Jojo
Oiiiiiii....
om mitt liv..
okidoki.
TRE jobb jag har haft: Bartender, i en Bokhandel och Kassörska på Konsum.
TRE platser jag har bott på: BB i fem omgångar, Stockholm och Sundsvalls trakten.
TRE saker jag gillar att se på: Genom min kameralins, Jerry springer- eeeenbart i psykologiskt syfte, Cops.
TRE favoriträtter: Lina a la kyckling/nudlar, lasagne och köttfärslimpa.
TRE platser där jag helst skulle vilja vara just nu: På min egen ö, i famnen på den jag älskar och inne på Marabou chokladfabrik och äta så jag spyr och aldrig igen behöver sitta hemma och ha chokladabstinens.
Åh vad spännande liv.
Tror jag ska skriva en bok..***s***
och jag utmanar...fan ja kommer inte på någon nu...
Äh ja är ju en som alltid brukar bryta sådant som Kedjebrev osv..
får väll göra likadant nu..=)
//Jojo
Hår resande...
och jag har låtit han bestämma själv,
men så ville han klippa sig
och ja ordnade tid hos frisören.
Medan hans hår föll från hans axlar
svalde jag tårarna
för att nu var det min klippning
med navelsträngen jag måste göra...
Bakom allt hår
började en gladare pojke visa sig...
...min fina son.
//Jojo
SATANS Paparatzi
I mitt kök har det varit första parkett för min BigBrother,
...jag har pinsamt inte kunnat sluta titta...
Jag ser in i grannhusets alla kök och vardagsrum.
De flesta har persienner halvt öppna,
så mästadels har jag bara sett skuggor.
Givetvis har jag inte analyserat mitt tittande
eller ens Tänkt att jag tittar.
(Nä det var en feg förklaring, KLART jag vet att jag tittat)
På bottenvåningen bor en familj med kvinna, man och 4 barn.
Killen är långhåring, går omkring i yfrontskalsonger,
leker utavhelvete med barnen vilket jag smärtsamt studerat.
Glädje att det finns sånna bra pappor
och sorgset för att mina barn aldrig haft det så.
Ett par kvällar har de två bråkat,
ialf diskuterat vilt, och ja ser förskräckt på.
Inte fan ska de goaste paret gå skilda vägar?
För en vecka sen dyker det upp en till kille.
Lite yngre än mannen i huset,
han lagar mat, diskar, städar.
Tusen rubriker i mitt huvud.
Har de fått hemhjälp?
Har mannen komit ur garderoben
och har tagit hem sin Loverboy?
Men så är ju frun oxå hemma.
En kväll när ja städat klart mitt kök
barnen har lagt sig
ser jag att denna kille röjer i deras kök.
De andra två sitter i vardagsrummet och ser på tv.
En galen ide,
jag vill ju bara se hur denna kille ser ut.
På långt håll ser han ju bra ut.
Jag släcker i mitt kök,
tar min kamera...
(BARA FÖR ATT ZOOMA IN OCH SE HANS ANSIKTE)
zoomar,
skakar lätt på handen av nervositet.
Ser killen rätt hyfsat,
och fanimej tror ni inte jag Trycker på kameran
och tar ett kort.
Min kamera ger ifrån sig 3 stora blixtar.
Eftersom jag stod nästan emot mitt köksfönster
reflekterade det blixten stort.
Killen vänder på ansiktet emot mitt håll
Inser att blixten lyste upp Mig.
Inser att även att ja kastade mig ner
på golvet som en väldigt bortgjord 5 barns mamma,
fortsätter blixten att lysa upp mitt kök.
Tystnad.
Pionröd mamma kravlar påköksgolvet
som en olaglig paparatzi
ut till vardagsrummet
där den grannen inte har insyn.
Vardagsrummet kan jag ju vara i..
kanske kan man fixa kylskåpet i vardagsrummet..
...detta är min bild på köksgolvet i mörkret...
//Jojo
Undrar...
...får jag dubbel tid om jag bara har P-stav?
//Jojo
FARLIG Korv. OBS Läses ej av känsliga bloggare.
För ni som inte vet
Så har två av mina töser haft udda avföringar.
Den som lidit mest av det
är min 5 åring.
Hon har haft periodvis VIT avföring,
vilket jag inte ens trodde var möjligt.
Och även två färgad, snurrat som polkagris
fast med brun och vit färg.
Hon har haft alla "former",
alla möjliga konsistenser.
Vanlig form,
diarré,
vattenslang fenomen,
klumpar,
stenar,
harpluttar,
kablar,
och även smala och platta.
Hon har haft ljusgult,
beige färgat,
senaps gult,
blandat,
vinrött
och även prickig avföring.
Och i lördags var det BLÅSVART.
Idag var vi på provtagningen,
och lämnade blodprover.
Då hade jag med mig det senaste "lagda"
i en fin vit, diskad jordgubbs sylt burk.
Frågade lite fräckt om jag fick visa det,
bara för att få en annan att se.
Hon nickade och jag öppnade burken
kvinnan tittar, lutar sig fram lite, tittar igen.
"Näää DET DÄR är inte bra" utbrister hon.
Jag hoppar till eftersom ja inte förväntade mig reaktionen.
"Såå..alltså det är inte bra??" harklar jag fram-
"Nej så Här ska inte avföring se ut, och speciellt INTE hos ett barn,
att det Kan vara lite svart i är vanligt, beroende på vad man ätit,
men en hel korv som är blåsvart är Inte BRA!"
Jag har i över 1 år försökt få något svar på
varför två av mina barn har vit avföring.
Nu fick jag en att reagera,
och vi ska åter till sjukhuset imorgon
för mer prover och analyser.
whooopaMotherFuckingKayeaaaa.
"EN förbannat TRÖTT Jojo"
Wow.
Min äldsta dotter känner sig värdelös stundvis,
när minnen öppnas,
när tanken är elak
så hon tror att hon är "ful,äcklig och dum i huvudet".
Jag försöker med allt,
för att vända de dumma tankarna utåt
och slå hål på lögnerna
äcklet påstod.
Ett sätt jag funnit är att fotografera henne
och visa bilden
Hur jag ser på henne,
och hon ler blygt och undrar vem den flickan är.
Så här ser hon ut efter att jag lockade hennes hår...
Min vackra 7 åring!
// Jojo
Skydd.
Lugnet började infinna sig i takt med barnens tunga andetag.
Jag gick sista rundan, släckte lampor, plockade saker.
Plötsligt ringer det på dörren.
Tystnaden i mitt huvud blev ett vakuum,
hjärtat hoppade över slag.
Klockan var tio i tio.
Dörrklockan ringer igen.
Jag smyger fram, ser att det är kolsvart genom titthålet i ytterdörren.
Lampan utanför har varit sönder i tre omgångar sedan jag flyttade hit.
Enda ljus som fanns var en bit upp från 3e våningen så man kunde bara se siluetten av personen utanför dörren.
"Vad vill du?" ropar jag i ett tappert försök att låta mörk på rösten.
Inget svar.
Jag kikar i titthålet, ser att personen rör sig lite,
Och inser att det är två stycken där utanför min dörr.
"Vem söker du?" ropar jag med skenande hjärta.
Inget svar.
Studerar hur gestalterna rör på sig, hör rösterna, de tillhör två män.
De avlägsnar sig och går upp en trappa.
Öppnar min dörr, håller krampaktigt tag i handtaget.
Samtalet med grannen ovanför var svår att tolka.
Ena mannen lät påverkad, han upprepade att han ville prata med "henne".
Grannen sa något om att hon inte kunde hjälpa honom och att han fick knacka
på hennes dörr. Han svarar "ja men hon öppnar ju inte dörren".
Jag stänger dörren tyst, vrider om låset och står fastfrusen vid kikhålet.
Det är tre män som kommer ner från grannen, kan inte urskilja utseendena.
Man nr 2 stannar till vid min dörr.
Kan inte se ansiktsdragen, bara en mörk siluett.
Känns som han ser att jag tittar.
Paniken pulserar inom mig.
De tre männen går.
Men de går inte ut genom porten.
Jag hör deras andetag.
Tystnaden skär i mitt huvud.
Varför går de inte?
Ringer polisen.
Men som vanligt måste brott ha begåtts
innan de kan hjälpa.
Och att regelbundet ringa på min dörr
är inget olagligt.
Kollar om dörren är låst ännu en gång.
Sätter mig i soffan, klarvaken,
måste jag utmana situationen för att få hjälp?
Kanske är det bäst att öppna dörren
och utmana 3 okända män.
Få det gjort lixom.
För det är ju "bara" fem barn jag vill skydda.
//Jojo
KOKO-skola
angående den misshandel han var med om
och mobbingen som fortsatt.
När jag berättat halva insidenten
nickar fröken igenkännande
och svarar:
"Ja det där. Det blev lite osämja mellan några elever"
Osämja?
"Och varför ringde inte Du till mig och berättade?"
"Eh jo men vi tog ju hand om det och det ordnade ju upp sig".
Okej. Andas. Räkna till tio.
"Ordnade det upp sig menar du?"
"Jaa vi pratade med pojkarna och redde upp det"
Odjuret morrar.
Odjuret vänder på sig.
"Men varför ringde inte Du mig?"
"Ja hade tänkt på det, men så har ja lixom glömt det"
Odjuret öppnar sina blodröda ögon.
"Min son visade mig de blåmärken han fick,
men han har inte vågat berätta förrän nu,
min son är van att inte tjalla
att bära på "sitt bagage".
Fröken flackar med blicken.
Jag tittar på henne.
Monstret har henne i fokus.
"Min son får höra glåpord varje dag av dessa killar
och vad jag vet så kallas det Mobbing"
"Men..det kan inte stämma, för vi har delat på de här två klasserna
så de inte leker på samma sida av skolgården."
Det är paralell klasser,
de har rummen bredvid varann,
de har ytterdörrarna bredvid varann.
Barnen möts hela tiden.
"Vad tänker Du göra åt saken?"
Fröken blinkar, öppnar munnen
stänger munnen, sväljer, skruvar på sig.
"Ja kan väl prata med dessa pojkar,..."
"Och säga vaddå?"
"Ja alltså man kan ju fråga lite så..
ja..alltså fråga ..eller säga att de inte får vara taskiga"
Monstret tog över.
Fröken eliminerad.
Nästa måltavla skolkuraton.
//Jojo
