BARA jag som är nojjig....

Det är bara jag som nojjar.

Jag har en överdriven överlevnadsinstinkt.
Småstressad fortsätter jag handlingen i affärerna
i jakt efter presenter till de andra barnen som fyller år.

Det kryper i kroppen.
Någon studerar mig.
Andas, ta det lugnt.

Studerar folk runtomkring,
äsh jag överdriver bara.

Utanför affären känns det bättre,
försöker skaka av mig känslan
och beslutar mig att kolla vidare.
Tänk på rosa saker.

Vad kan de behöva för presenter?

Studerar in i ett skyltfönster,
ser en man stå tvärs bakom
med blicken fäst på mig.

Mår illa.
Hjärtat gör snubbel slag.

Börjar gå,
in i nästa affär.
Vill skaka av mig skräcken
som bubblar i min kropp.

Min blick irrar,
jag överdriver, jag är löjlig.
Snubblar in på Åhlens
skyndar mig upp för rulltrappan.

Rosa, rosa rosa saker
presenter
du är löjlig
häpnansväckande löjlig.

Fingrar på saker, flyttar på saker
irrar planslöst på måfå
med skenande hjärta
blandat med hat.

Andas in andas ut.
Skrattar, fan vad löjlig jag är.
Kliver ut från affären, tittar stort omkring mig,
ingen ska fan få mig rädd igen.

Tänder en cigg, försöker le åt mig själv.
Klampar målmedvetet vidare.
Runt hörnet, stannar en bit bort från en busshållplats,
andas och röker.

Vänder mig om,
där står han.
Mannen stannar mitt i ett kliv emot mig
och stannar.

Haha vad löjlig jag är,
en man som skulle med bussen bara.
Skrattar falskt för mig själv
och garskar upp mig.

Bussen kommer, plockar upp folk
jag röker det sista på min cigg
bussen åker och jag andas ut
och vänder mig om-

Mannen står kvar.
Och studerar mig under tystnad.

Jag vänder och rundar hörnet till nästa gata
med stora kliv,
hjärtat har stannat,
ångrar mig och springer över till andra sidan
och hinner se mannen runda hörnet efter mig.

Det skriker i mitt huvud,
vad ska jag göra?

Vem? Vad? Varför?

Förblindad små springer jag,
måste hålla mig till öppen gata,
mer folk
men vart ÄR alla??

Mannen är plötsligt borta.
Jag känner blodsmak i munnen,
hjärtat pulserar hårt ända ut i fingrarna
och benen är som överkokt spaghetti.


Mer än halva vägen hem
och han syntes inte till.
Tar upp mobilen, ringer en vän,..

och får syn på mannen 100 meter bakom mig.

Skakande ringde jag polisen
för att få veta om besöksförbudet
har förnyats...

och sen hämtade jag barnen från dagis/skola
och försökte agera lugn och trygg mamma-

Men mitt inre är kaos
och hjärtat slår fortfarande oregelbundet...



//Jojo


Kommentarer
Postat av: Sara

Jag ryser...

2009-01-19 @ 20:47:07
URL: http://vildhallonet.blogg.se/
Postat av: Jenny

Haha, men har du inte sett det...? Att vissa kallar sina vänner för "cupcakes". Det håller inte!:p



Muff? Haha, låter bra. Det får vi köra på i fortsättningen! :p

2009-01-19 @ 21:32:21
URL: http://jennysvensen.blogg.se/
Postat av: Jenny

...och har läst igenom hela texten nu. Vet ju inte helt vad det rör sig om, men det låter väldigt obehagligt och det låter inte som att det bara är en nojja :/

2009-01-19 @ 21:47:31
URL: http://jennysvensen.blogg.se/
Postat av: Mia

Är han ute igen?

Lider med dig vännen...

2009-01-19 @ 22:51:24
URL: http://marbor.blogg.se/
Postat av: Reneé

Spöken hoppas jag !!!!!

2009-01-19 @ 23:58:11
URL: http://motivlivh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0