femhjartanochjag

Att skydda sin familj.
Att skydda sina barn.

Igår var vi och handlade godis,
och när jag var i affären
ångrade jag mig som vanligt.
För mycket folk
för mycket att hålla reda på-

Det hade börjat regna när vi kom ut igen,
funderade på att gå hem
men gick till busshållplatsen istället.

Höll ihop barnen,
tänkte att jag kanske är över nojjig
som med rusande hjärta
föreställer mig hur barnen blir överkörda
då vi var tvugna att gena över parkeringen.

Jag ropar på ungarna
att de ska hålla i vagnen
att vi snart är under tak
och jag hinner bara ta de första kliven
så ser vi en motorcykel
komma körande bakom en bil.

Kör han inte för nära? tänker jag
och plötsligt bromsar bilen,
motorcykeln kör i full fart in i bilen.

Mannen som körde flyger över bakre delen av bilen,
ljudet av mosad plåt
krossat glas
gör alla runtomkring tvärtysta.

Jag rusar in under tak med storgråtande ungar.
En blixt lyser upp hela himlen,
åskan dundrar
och jag försöker trösta barnen.

Vi ser att mannen står upp,
det verkar som allt hade gått bra.

Det konstiga var att jag var asförbannad.
Ville bara rusa ut och dänga mannen i marken.
Han hade faktiskt skrämd mina barn.
Ska han krocka
kan han göra det där inte vi är.

Typ.

De tar motorcykeln in på parkeringen
de står där och försöker starta den.

Ska man inte ringa polisen
vid en trafikolycka?

Jag säger till barnen att vara lugna
att mannen hade klarat sig
och allt var okej.

"Men han kanske är död?" säger min 4 åring.
"Nej han har klarat sig"
"Men han kanske är skadad?" säger min 7 åring
"Nej du ser ju att han står upp och allt är ju bra"
"Men mamma,..han kanske är en zoombie? säger 5 åringen.

Jag ropar till mannen
att mina töser sett olyckan
och att han kan väl bara komma och säga
att allt är bra.

Vilket han gör.
Han såg skamsen ut.
Eller så var han full.

"Han hade ful näsa" sa min 4 åring när han gått.

Strax efter det kom våran buss.

//Jojo