Stum
Måndag /Kvartsamtal,
min dotter stod på sig
och berättade för fröken
att hon är ledsen i skolan
men vågar inte säga till de vuxna..
för dom sviker ju ialf....
Måndag EM/ Stormöte med rektor, kurator, skolsyster.
Jag berättade hur min äldsta dotter
dunkar hemma överallt
får utbrott med toppångest...
och...
kräks i sömnen....
...pga mardrömmar om Honom.
Tisdag / Möte med 7 åringens psykolog på Bup med barn
Min dotter fladdarde nervöst
pendlande med hejdlöst fnitter
och på gränsen gråtande
berättar att det finns en sak hon inte vågat berätta..
för varken polis, mig eller någon..
för det är äckligt
smutsigt
och hon vill inte prata om det
inte prata om det
inte prata om det...
Onsdag /Möte med 9 åringens psykolog på Bup utan barn
Han frågar om mer grundlig information
hur var garviditeten, hur levde jag innan
hur bodde vi, fanns jag hela tiden med min son
vad hände då han var liten
vad hände då han var liten
vad hände då han var liten...
..vill krypa ihop, vråla ner i golvet
gå inte in på det
gå inte in på det
snälla...?
Onsdag/Hemma med barnen
Planering av veckan,
Torsdag Möte om familjen
Fredag Möte Bup de andra två psykologerna
Terapi
Låt mig vara
berätta inget mer
låt mig vara
berätta inte mer
låt mig vara
jag vill inte prata mer
låt mig sova...
mamma liten igen..
förstår att det är jobbigt men fan i helvete va bra att dom äntligen får komma till bup och att det verkligne kickar igång. låter som dom är bra också tycker ja. lättnad.
Kontakt med BUP är bra.
DE kanske kan remissa dig vidare (om det behövs), trots omständigheterna.
Förstår att det är asjobbigt, men tack vare din blogg är du inte ensam.
Ditt sociala nätverk är vi... Vi är här!
ojojoj Jojo.... jag vet inte vad jag ska skriva. KOmmentarer känns överflödig. Det går INTE att sätta sig in i din ångest eller dina barns ångest. Bara läsa och säga: "vi tror på dig". "Jag tror på dig!"
Håll ut.
kram
sv: statistiken för det första ;) men sen har jag en liten ruta längst ner i min blogg, där man kan se var läsarna kommer ifrån :)
Oj, det där lät inte skoj alls! =/
Eller hur , det skulle antagligen avskräcka lite till ;)
Jojo, jag önskar att det fanns något jag kunde skriva som kunde få det hela att verka lättare.
Men bara så du vet, jag tänker på dig, på er och jag kan lova att jag inte är ensam om det!!!!
Kram!!!
Usch.
Din blogg är den enda jag läser som inte är sådär rolimysigskrattframkallande.
Och den enda jag tänker på när jag inte kan sova.
Som sagt, kommentar känns överflödig.
Jojo
Önskar att jag kunde sitta bredvid dig genom alla jobbiga samtal och hålla dig i handen och säga att allt kommer att bli bra i slutändan!! Måste vara skit jobbigt att gå igenom men jag tror att det kan vara bra att prata om allt som hänt för att till sist komma ur den onda cirkeln som du och barnen befinner er i!
Ps: Mina ungar är INTE unika, det är den här morsan som har städmani och plockar leksaker hela dagarna..
