Sorg
En bild skulle säga mer än tusen ord...
Det är nattsvart.
Har inte gjort annat än hållt huvudet över ytan.
Nu dalar jag tyst under,
ner mot det okända mörker
som jag så väl kommer ihåg.
Jag har vänt mig ut ocn in,
jag har fogat mig,
vikt mig
och bitit ihop för barnens skull.
Jag har vrålat i kuddar.
jag har gråtit i tysthet.
Min smärta har jag begravt,
min kärlek har jag glömt
och min önskan att få hjälp
faller mellan pinnarna.
Att vandra gatorna genom
med strömmande tårar,
att känna luften försvinna
och ingen möjlighet för nya andetag....
...är att sakta och säkert
dö en långsam död...
och allt jag bad om var hjälp.
Allt jag bad om
var att få leva igen.
//Jojo
Men FAN FAN FAN!!!
Vad är det som händer????
Vem ska jag sparka i röven???
Dina ord gör att sorgen tar sig ända hit. Jag KÄNNER den...
Att inte kunna göra något.
Att inte kunna hjälpa eller att inte riktigt kunna förstå vad det är som händer din familj är hjärtskärande och det sliter i mitt inre att läsa och känna denna djupa sorg.
Att bära på furious anger är nog i många fall lättare än att känna sorg...
Det känns som att du gett upp och det får mig att vilja ta första bästa färdmedel till dig och ta dig i min famn.
Bara hålla dig där, länge!
Snälla Jojo.
Ta dina barn hit och samla lite energi en helg...
Eller skaffa barnvakt för dina hjärtan och kom hit själv. Bara du!
Tänka på annat några dagar...
Jag vet inte.
Fan!
Vad jobbigt att du mår dåligt, Jojo. Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva för att göra så att du mår bättre. Var nära dina kära så länge.
Men vad är det som händer!? Blir ju ännu mer orolig nu än vad jag var tidigare.. Hade så önskat att jag bodde närmre, hade så gärna hjälpt med vad som helst för att ni ska må bättre!
hejhopp! såg du mammas pojke ikväll? :)
tack
Fö att ni bryr er.
