Varning för text.
jag har diskuterat
jag har tröstat
och lovat att det hon tror ska ske
inte kommer ske.
Hennes osäkerhet
hennes låga självkänsla
hennes vacklande självförtroende
hennes sorg
över att hon inte är som alla andra.
Inför skolstarten
hon börjar ju i riktiga skolan
i klass ETT!
Jag följer med henne
håller hennes hand
känner själv hur nervös jag är
för att möta alla föräldrar.
Vi kommer bland de första,
så min dotter sätter sig i mitten,
med en bänk tom bredvid sig.
Barn droppar in,
med sina föräldrar
barn fyller ut bänkarna
och min dotter sitter ensam.
"Mamma ingen kommer ju vilja sitta bredvid mig,
för de vill inte leka med mig, för jag luktar illa"
"Du luktar inte illa vännen,
klart du kommer ha en klasskompis bredvid dig ju"
Orden ekar
snurrar likt en taggtrådsboll
orden jag lovade till mitt barn.
Hon tittar sig omkring
vänder ansiktet mot mig,
hennes blick...
vilken smärta.
Helvete vilken SORG.
//Jojo
men huga. kände hon ingen från dagis eller nått sånnt. dom andra lär väll ha gått i sexårs tillsammans??
Lina- Jo självklart känner hon barnen,
men ena dagen stormande glad på 6års/ fritids
för hon hade lekt-
för att i nästa dag hamna på botten pga att för andras normala uppväxt leker man inte ALLTID
med samma barn.
Detta har jag kämpat med under hela sommaren,
att mildra hennes höga skräck/förväntansångest.
Att i riktiga skolan (klass ett) kommer ingen leka med henne...
så det känns som jag svikit henne
för att jag lovat att allt ska bli bra
sv: hahaha, ja där slog du nog huvudet på spiken;)
men fy va tråkigt.. men om hon har mått dåligt så länge redan innan skolan börjat, tycker jag faktiskt du ska prata med hennes lärare & berätta om hennes dåliga självförtroende så läraren ser till att hon inte blir ensam. inte tvinga barnen att umgås med henne, utan att de väljer henne självmant liksom :) Men det där löser sig ska du se! =)
Dina ord värmer alltid så bra, peppar mig alltid så bra. Tacktacktack Jojo.
Jag önskar att jag kunde göra något som fick dig och din dotter att känna er bättre.
tänker på er!
usch, stackars barn. fast... det där kommer gå över. vi har alla suttit och börjat första klass. inte för att jag personliga minns så mycket, men det slutade ju upp hyfsat bra.
och du... tack, ehm? för din kommentar alltså. jag gillade den, haha. ;D
Sv: Ni är välkomna NÄR ni vill, det vet du. Jag bor ju ett tjejkast från Liseberg, så vi gör en dag av det :)
Mina två flickor på 4 ben hade ju gillat det "lilla" sällskapet.
Har hon gått i förskolan i samma klass? Är det en F-2:a?
I så fall låter det ju jättekonstigt... Om inte, borde det väl ha varit en inskolning? Eller?
Herregud, kom till oss... Allt blir bra i Göteborg ;)
Shit. Det kommer att lösa sig med tiden. Men visst fan är det jobbigt.
.
http://pjoltas.blogg.se
men fy, se om du kan fixa en massa playdates med ungar i hennes klass då, så hon känner sig tryggare med dom och kommer lite närmare.
